Att det finns klöverväxter i våra trakter känner de flesta till, men att det växer minst sex olika arter vet nog inte så många. Flera av arterna har sedan lång tid odlats som foderväxter, men det finns flera som inte är så bekanta.
Vitklöver
Vitklövern (Trifolium repens) är en krypande flerårig ört med rotslående stjälk, och den kan vara ett besvärligt ogräs i grönsakslanden. Den blommar från juni till hösten och är vanlig i hela landet som foder, bete och i gräsmattor. Det är en växt som bin och humlor tycker om.
Alsikeklöver
Alsikeklövern (Trifolium hybridum) är flerårig. Den har en ihålig och kal stjälk och kan bli 4 dm hög. Den blommar från juni till augusti och är ganska vanlig i bra jord. De mindre hästraserna kan få ett slags utslag på mulen av växten. Den har odlats som foder sen 1700talet.
Brunklöver
Brunklövern (Trifolium spadiceum) är en tvåårig ört som inte är så vanlig. Den växer på frisk kulturmark och blir omkring 3 dm hög. Den blommar under junijuli, växer gärna på fuktigare marker och förekommer mest i mellersta Sverige.
Gullklöver
Gullklövern (Trifolium aureum) var vanligare förr, en sällsynt och tillfällig tvåårig ört, omkring 3 dm hög. Den växte vanligtvis i vägkanter och på torra ängar.
Skogsklöver
Skogsklövern (Trifolium medium) är flerårig och växer ofta i stora bestånd på frisk näringsrik mark. Den blommar från juni till höst och har skaftade blommor.
Rödklöver
Rödklövern (Trifolium pratense) är flerårig och vanlig på frisk näringsrik mark. Den blommar från juni till långt in på hösten. Blomhuvudena är oskaftade. Den är vanlig i hela landet och har odlats som foderväxt sedan lång tid tillbaka.
Alla de här ovan noterade klöverväxterna finns beskrivna i C. G. Färjes »Sollerö flora« med förekomst och växtplatser. Något eget namn på soldmål för de olika arterna finns inte beskrivet. De har säkert bara kallats klöver, särskilt de båda vanligaste. De är även noterade i alla grannsocknarna.
Blåeld
Ett nytt tillskott i socknens flora tillkom under sommaren. Den nya växten heter Blåeld (Echium vulgare). Den växer i vägkanten av Moravägen. Jag fick reda på att en stor grupp växte där och åkte dit en morgon. Då var det bara två kvar. Slåtter efter vägen hade gjorts dagen före, så bara två av dem hade inte nåtts av maskinen. Nu väntar jag på kommande sommar och åker dit igen. Då borde det synas om den spridit sig med flera blommor.
Ullas Arne
