Vägen till fäbodarna
När man talar med folk på Sollerön, det må vara unga eller gamla, frapperas man av att samtalet förr eller senare glider över till fäbodlivet. Under långa tidrymder har fäbodarna spelat en framträdande roll i Solleröbornas liv och medvetande. Förr var fäbodarna en nödvändighet för överlevnad i en karg och hård tillvaro. Numera har fäbodarna en annan roll – vårt engagemang för en meningsfull fritid i en miljö som för oss har ett betydelsefullt historiskt värde.
Vinjettbildens fäbodväg får symbolisera den berättarglädje som strömmar emot oss i denna 12:e årgång av Sool-Öen. I flera tidigare upplagor av denna krönika har fäbodarna och fäbodlivet skildrats i enstaka artiklar men det är först detta år som fäboden får bilda vårt egentliga tema. Materialet är rikligt och läsarnas respons får avgöra om vår krönika kan utveckla temat vidare.
Visst känns det värdefullt att bland många medarbetare kunna räkna en som har egna minnesbilder av buföringsfärder med storbåt över till fastlandet innan ön hade fast broförbindelse. Visst känns det också värdefullt att jämsides med en sakkunnig analys av fäbodlivets utveckling kunna dokumentera intervjuer med gamla ”gäslkaller” som kan berätta om gångna tiders levnadsbetingelser liksom en vallpojkes egen berättelse.
I denna årgång av Sool-Öen saknas en uppskattad medlem i redaktionskommitten. Prosten Gösta Schmidt har avflyttat från ön och avsagt sig fortsatt medlemskap i kommitten. Läsarna och redaktionen tackar för hans insatser. Hans distinkta stilistiska uppfattning har i väsentlig mån bidragit till att forma Sool-Öen från begynnelsen. I hans ställe kan vi hälsa Margit Andersson från Kulåra välkommen i kommitten.
Vägen till fäbodarna är för oss en viktig historisk väg. Sool-Öen är vårt verktyg för dokumentation av nuet och det förgångna. Årets upplaga av Sool-Öen överlämnas till läsaren med en mångfald av minnesbilder.
Redaktionen