I Sollerö församlings utflyttningsbok under 1880-talet står namn efter namn, familj efter familj med utflyttningsort Amerika. ”De sålde sina hemman.” Det drömdes stort och skönt i gårdarna om det nya landet, långt därborta i väster. Hur blev verkligheten? När Solleröungdomarna i mars månad gjorde sin s k ”jobbarvecka” på sjömanskyrkan i Liverpool berättade kyrkopersonalen att just den kyrkan var en emigrationskyrka. I många tusen kom emigranter till Liverpool för att invänta skeppen, som skulle ta dem över de stora haven till Amerika. Under väntetiden sökte sig stora skaror till sjömanskyrkan. Där i det stora väldiga kyrkorummet lärde man sig kanske de första engelska orden. De ord som stod under glasmålningen föreställande Jesus som den gode herden med lammet på sina axlar: ”I am the good shepherd” – ”Jag är den gode herden”. Man var beredd att lämna den sista europeiska utposten för att möta det stora okända men ändå för så många med den fasta förvissningen och tryggheten, glasmålningens Jesuord: ”I am the good shepherd.”
Vår krönika – den elfte – tar till stor del upp emigrationen till Amerika men även utflyttningen till lockande platser i vårt eget land för att finna arbetstrygghet och kanske ibland något av förmögenhet. Denna krönika innehåller naturligtvis en hel del artiklar från vår egen lilla hemmavärld. Med många välvilliga skribenters bidrag binder vi sainman skiftande episoder och människoöden såväl här hemma i vår socken som med dem där långt borta i ett främmande land – men under ett samlande namn: SOOL-ÖEN.
Redaktionen
