Sollerö IF 100 år

Då och nu – en jämförelse mellan 1922 och 2022

Hur beskriver man hundra år av idrottsutövande i en enda artikel och hur avgör man vad som är viktigast och vad man inte får missa? Ett svårt uppdrag som resulterat i ett axplock och ett försök till beskrivning av hur det hela började och vart vi har kommit fram till nu. Håll till godo!

Ordföranden

Nedre bilden till vänster är framsidan av den minnesskrift som gjordes över föreningens första tjugofem år. Den övre bilden till vänster är en motsvarighet till en framsida som skulle kunna vara minnesskrift efter hundra år.

Bom Anton Larsson, Detlov Svensson och Anders Myhr med flera utlyste ett möte i sockenstugan som blev livligt besökt varvid det beslöts att bilda en idrottsförening. Styrelse valdes med Bom Anton Larsson som förste ordförande 1922 vilken syns till vänster på bild. Till höger om honom syns 1947 års ordförande Arvid Bälter.

Vi är otroligt tacksamma att de stod på sig då man kan läsa i den första minnesskriften att vissa menade att “det ej var lämpligt att kommunen upplät mark för att bygga idrottsplats, dels var det syndigt, det kom inte att bli någon välsignelse med det. Det blev bara ett ställe att föra ett fasligt oväsen på”. Tack vare deras ihärdighet har vi idag Idrottsparken.

På bilden ovan ser ni Helene Tjäder som 2021 valdes till ordförande. Nio månader innan Sverige fick sin första kvinnliga statsminister fick Sollerö IF sin första kvinnliga ordförande.

Idrottsparken

I minnesskriften från 1947 kan man läsa om hur föreningen till slut lyckades få en bit mark efter många diskussioner och på bilden ovan syns en del av det gäng som lagt otaliga ideella timmar av stenhårt arbete, visat en otrolig laganda och en rejäl dos av jävlaranamma med att gräva, schakta och skyffla bort stenar för att få den otroligt fina fotbollsplanen som genom åren varit vida känd för att den håller god kvalitet.

Det verkade råda lite delade meningar på ön huruvida det var nödvändigt med idrottsförening och fotbollsplan eller inte, men när arbetet var klart och Idrottsparken fylldes med publik och blev en samlingspunkt med underhållande idrott var nog majoriteten rätt nöjd ändå.

Friidrottsanläggningen som senare anlades runt fotbollsplanen invigdes 1937. På framsidan av 1947 års minnesskrift (se inledande bild i början av artikeln) kan man ta del av invigningen 1937. Där skymtar man den nybyggda läktaren och fanan som bärs längst fram i ledet hänger numera inne i entrén på parken efter att i många många år legat undangömd bland övriga priser och minnessaker.

I omgångar under dessa 100 år har huvudbyggnaden på Idrottsparken byggts till och om och renoverats. På bilden ovan ser vi dagens “Föreningslokal” som den heter i folkmun. Det tidigare danspalatset stod tomt länge när traditionen med folkpark och lördagsdans avtog. Under de senaste tio åren har lokalen omvandlats till en aktivitetshall med syfte att framöver kunna användas till många olika aktiviteter – inte bara idrottsutövande.

Utescenen revs när ny dränering genomfördes för att skydda byggnaden. Där baren byggdes 1986 finns nu en scen där bland annat Pink Gloves Boxing genomför sin träning två gånger i veckan och där roddarna kör sin träning på roddmaskiner när Siljan inte erbjuder träning på öppet vatten.

På etagen där man tidigare kunde sitta och vila sina dansanta fötter är det numera nya omklädningsrum anpassade för den allt växande idrottsverksamheten.

Discoladan som de flesta känner till har fått ett nytt golv för att kunna användas mer året runt än bara under några få dagar varje år.

Idrottsverksamheten 1922 jämfört med 2022

I stadgarna från 1922 kan man läsa att föreningens ändamål var att:

… genom tävlings- och rekreationsidrott bidraga till att höja folkets kroppsliga och andliga kraft samt bereda särskilt de unga en värdefull fritidssysselsättning.

Ur stadgarna 1922

I minnesskriften över de första 25 åren kan man läsa mycket om friidrott, fotboll och orientering med bilder på vuxna män som stolt visar upp sina framgångar. Bland alla män finns en kvinna och det finns inte så mycket beskrivet om de unga.

Föreningens senaste stadgar som reviderades och fastställdes 2019 har följande beskrivning av ändamål:

… att bedriva idrottslig verksamhet i enlighet med ‘Idrottsrörelsens verksamhetsidé, vision och värdegrund’ ( 1 kap Riksidrottsförbundets stadgar, se bilaga 1), med särskild inriktning att bereda ungdomar en värdefull sysselsättning. Sollerö IF ska vara anslutet till Riksidrottsförbundet samt de specialförbund som huvudstyrelse eller sektionsstyrelse anser nödvändigt. Föreningen ska motverka all form av diskriminering samt aktivt verka för en dopingfri idrott.

Ur stadgarna 2019

Som idrottsförening 100 år senare har man mer bestämmelser och riktlinjer att förhålla sig till i samhället samtidigt som man har mer stöttning av förbund ovanifrån. Inte hade väl någon av de som stod och grävde fotbollsplanen för hand 1922 någonsin kunnat föreställa sig den världsomspännande pandemi som skulle pågå i några år nästan 100 år framåt i tiden och där Riksidrottsförbundet på ett föredömligt sätt stöttat idrottsföreningars fortlevnad i form av ekonomisk kompensation.

Sollerö IF har idag störst fokus på motionsidrott för barn och ungdomar i första hand och därefter med förhoppning att de stannar kvar i vuxen ålder. I skrivande stund i februari 2022 har fotbollssektionen drygt 100 fotbollsspelare i sin verksamhet, småbåtsrodden har ca 15 roddare, skidsektionen kör aktivitet med ca 30 skidåkare – alla inom begreppet barn och ungdomar, Pink Gloves Boxing tränar med nästan 30 tjejer och kyrkbåtsrodden längtar efter att dra igång sin verksamhet efter två pandemiår med ingen verksamhet. De två sistnämnda aktiviteterna är de som riktar sig till vuxna.

En 100-åring med stort potential

Sollerö Idrottsförening fyller i år 100 år vilket kommer att firas på olika sätt under året.

De första 100 åren har fyllts av idrottsutövande, midsommarfiranden, dans, aktivitet och framför allt – ideellt arbete och viljan att tillsammans skapa förändring och förutsättning för att erbjuda en miljö som kan fyllas av diverse aktiviteter, skratt, glädje och gemenskap.

Kan hända spills någon tår även då och då – både av glädje och av sorg. Men så är det i idrottens värld.

Att beskriva alla 100 åren skulle inte rymmas i en bok. Kan hända blir det då en beskrivning av de idrottsliga prestationer som vår förening levererat under dessa år med medaljer i Sveriges landslag, SM-guld, toppnoteringar m.m.

Men idrottslivet är så mycket mer än alla idrottsresultat i tabeller och tävlingar. Allt detta övriga kommer aldrig att kunna fångas upp i en bok utan det är sådant som delas genom samtal och konversationer. Kan hända träffas man vid kiosken på en fotbollsmatch, på arbetspasset vid depån i Garsås under Siljan Runt, vid trappan på Koopen eller nere på campingen medan man väntar på att kyrkbåtarna ställer upp sig inför start vid deltävlingen på Sollerön i »Stora Siljansrodden«. Det är i de samtalen man minns bakåt och pratar om t.ex. bilresan till en fotbollsmatch en stekhet sommardag när laget klagat på chauffören som till slut efter 12 mil, 500 meter före slutdestinationen, hittar knappen till bilens AC. Eller minnen från samling efter målgång där orienterarna under fikastunden efter dagens lopp någonstans i Sverige diskuterar vägval och eventuella bommar under dagens bedrift i skogen. Och många många minnen kan delas från kyrkbåtsrodden på 1980­talet. T.ex. den gången Jugen Jon II rott ut mot start utanför Rättvik och medan besättningen håller på att dra av överdragskläder, fixa de sista inställningarna, slå en drill – så går startskottet! Snabb diskussion uppstår huruvida man ska starta eller inte när beslut fattas att snabbt göra sig iordning för start. Hur loppet gick? Man pratar om starkaste starten i mannaminnen där årtullar, åror och besättning tar i så det knakar och båten flyger fram och pas­serar båt för båt i sådan fart att »Siljansnäsarn« får en chock och slutar ro av blotta synen på »Jugen Jon II:s« framfart. Solleröbåten ror hem en andraplats hack i häl på ”Nusnäsarn”.

Minnesskriften för de sista tjugofem åren och hur vi firat under 2022 kommer vi att samla ihop under året och publicera under början av 2023. Samtidigt som vi firar hundra år planerar vi för framtiden och hur vi kan fortsätta att säkra upp nuvarande verksamhet och förhoppningsvis utöka med flera aktiviteter – både ledarledda idrottsaktiviteter och även miljöer som uppmuntrar till spontanrörelse på egen hand.

Förhoppningen är att Idrottsparken ska vara en naturlig samlingspunkt och plattform för människor att träffas och där dela sina minnen av denna hundraåring under kommande 100 år.

Sollerö Idrottsförening