Här följer forts. av den skildring som påbörjades i 1972 års krönika och som härrör från ett handskrivet manuskript från år 1791, troligen författat av dåvarande kyrkoherden Henrik Ericsson.
§ 7.
Jon Andersson, glad öfwer det förtroende han wunnit hos Församlingen at få njuta fullmakt till utförande af ett så wiktigt ärende, gifwer dem ett löfte, som han förmodligen sjelf sedan ångrat: när han blifwit tillspord, hur stor penninge Summa skulle ungefärligen tarfwas till utförande af sådan sak hafwer han swarat: 12 Plåtar woro tillräckeliga. Men wi få framledes höra honom blåsa ur en grofware stämma.
– 1773 in september med fullmakt och en af Capellsboerna undertecknad soupliqwe – den berättas wara författad af Capitain och Ridd. Gyllenstolpe – grundad på den undfångna stämningen begaf Jon Andersson sig första gången in på den höga ort, som skulle blifwa föremål för dess underdåniga ansökning. De motiwa orsaker, som androgos inför thronen woro förnämligast de wanliga nemligen ”at Sollerö Capells Boernas belägenhet uppå en uti sjön Siljan warande ö, som är sammanfogad med fasta landet endast af en öfwer sank mark och wes-jord lagd klapperstensbro, men i öfrigt ifrån moderförsamlingen Mora genom en stor fjärd afskild, så at Capellsboerna på wissa årstider och wid stormwäder icke kunna njuta nödig betjening af Mora församlings Prästerskap uti de till en rätt själawård hörande göromål, at Konglig Maij :t i nåder må täckas at i nåder förunnas dem at få skiljas ifrån berörda moderförsamling och med sin särskilda Pastor förses”. Ehuru den Kongliga Resolution på allmogens heswär den 17 Dec. 1734 § 2 strängeligen antyder dem at sådant på intet sätt, under wad sken och förewändning det wara må, i framtiden tillbjuda, så har den nådigaste bland konungar likwäl icke derecte afslagit deras djerfwa försök men har likwäl icke welat sluta något deruti förrän Hans Maijstät infordrat så wäl höga Landshöwdinge .Ambetets i Falun, som Consistorii i Westerås förklarande häröfwer, och derföre blef Jon Andersson nåder remitterad med sin ansökan till Consistorium Aros.
§ 8.
År 1774 den 5 Februari hade Jon Andersson företräde i Westerås Consistorie och anmälte därstädes: I anseende till de flesta wissa årstider wid Gudstjenstens biwistande i deras Moderkyrka af sjön Siljan härrörande och öfwerklagade svårigheter hade de hos Konglige Maijstät sedt sig nödsakade underdånigst bönfalla: det kunde ofwanbemälte Capellslag ifrån Mora församling blifwa skilt och erholla sin egen Pastor: anhollande tillika, det wille Consistorium denna deras underdånigste ansökning med sitt tillstyrkande understödja. Men Consistorium fann för ingen del kunna sig något härtill bidraga: I anseende såwäl på den angelägna själawården, som deras egen i flera af seenden werkeliga nytta, om de förblefwo wid moderförsamlingen wille Consistorium wara betänkt på desse medel, nämligen at Schole mästaren i Mora skulle de årstider som dem woro swårast framkomma till moderkyrkan wistas på ön emot öfwerenskommelse samt underwisa deras barn i Christendomen. Efwen föreslog Consistorium at de skulle öfwerenskomma med någon af Mora Prästerskap at få extra Capelltjänst så ofta görligt war. Jon Andersson förklarade sig nögd härmed och aflade sin tacksamhet för den wård Consistorium hade ospard om hans hemmawarande medbröder men förklarade tillika at han utom sina committerades wettskap hwarken något wille eller något borde företaga. Emellertid till dess Consistorium blifwit underrättade om Solleröboerna woro nögde härmed eller ej, komme Consistorie förklaring inför Hans Konglig Maijt tillswidare at hwila.
§ 9
Med ett sådant Consistorii Extractum Protocolli begaf Jon Andersson sig åter till sina Capellsboer, som icke kunde wara nögde med detta Jons första wärf; utan påstode, at han ännu en gång motte nalkas Konunga thronen och i all underdånighet försöka det yttersta till winnande af sitt ändamål, – När denne deras föresats blef känd i moderförsamlingen, så wäckte den stor uppmärksamhet, så wäl hos dess Prästerskap som ledamöter. De sednare hade allmän samman- komst i sockenstuf wan och öf werwägde hurudana fölgderna skulle blifwa om Solleröboernas ansökning föll till bifall. – Till underhollande af en kostsam förpålning wid Mora kyrka för Dahlälfwens wåldsamheter har bemälte församling njutit den nåden at år 1762 öfwer hela riket få genom Stambok insamla medel härtill, hwaraf Solleröboerna äfwen uppburit sin 6:e del, hwarföre om de wunne skillnad skulle de undandraga sin skyldighet härutinnan. Widare all annan gemensamomkostnad wid Kyrko- och Prästegårdsbyggnader m. m. ansågo de blifwa alt för krångelfullt och mera kännbart, om de skulle winna den äskade skilsmässan; warföre de i samma sammankomst beslöto at medelst Landshöfdinge Ambetets och Consistorii goda biträden genom en böneskrift underdånigast hos Konglig Maijstät anholla at Sollerö boernas sökta åstundan om söndring från Moderförsamlingen icke motte bifallas dem, ty sådant lände då Moderförsamlingen till mångfaldig nackdel. Prästerskapet gåfwo icke heller det minsta goda bifall och understöd härtill, ity sådant förminskade deras lön till en god 6 :te del. Consistorium infordrade deras yttrande i detta mål, och som Consistorii förklaring till alla delar innefattar deras yttrande, så förbigås sådant här tills man här . nedan finner det i bemälte förklaring.