Då i va litn add i jänn läkkamrat så jättät Stig. Vir vaum läjk gammblär, å vir boddum brevi verodrär. Jämmt vaum vir i-lag, å vir ittätum jämmt upp nåntingg tä djärå. Ålldär va ä långgsammt.
Vir boddum i jänn litn by så jättär Kulårär. Da bor i nu, o. Nässtan ållär va släkt, å man kunnd köjt i gardum yvyrållt, ur såmm ällst. Ållär va så snällär å tykkt umm krippär.
Då ä vårt lådin brukät ä finnas nå i varända gard så kålläs fö driv-bännk. Ä va såmm jätt väkkst-åjs, fasst mytji minndär. Dämm djärd i årdningg såmä stur låda åv nå bräd, sä mukät dämm uti jord å djödät minn ässtdrit. Å sä sätt dämm fred uti jordn. Ä kunnd va sallat, å kål, å gurrk, å rädisor, å ållt möjli. Sä lagd dämm yvyr gammbäl fönstär. Umm glasä va bårrt, spännät dämm yvyr nå så jättät ”celluloid”. Ä va nå blannkt å genum-stjinli sårrtäs plasst, å då vårrt ä varmt å gått da unndär så pläntor väkksät fort å bra. Presiss släkså i väkkståjsi vir a’m nu fö tidn.
Jänn kvälld kum i ijug släkså ä ädd veri i går. Stig å i vaum åjt å läkätum såmm vanli, em nässt mi . Vir älldum til fråmåni stugun, alldeläs ata donda driv-bänt jim, å bässt ä va snyvlät i å trammpät båti jätt släjkt fönstär så celluloidn sprakk. Ä vårrt alldeläs såmä stjänna, släkkså då man trammpär sunnd äjsn upå jänn vatulok. Ur fint ä vårt!! Ur spännande ä va!! Å ä fanns ju månng släjkä små rutor. Ä vårt så roli så i tog je rut til – å je til – å je til. Sä säjd i a Stig: ”Upp du o, veti!” ”Nääj” säjd an då, ”vir få’m innt djärå son”. ”Jo då”, säjd i, ”djär ä du Stig, i luvär di, i”. Så då djärd ann sumules.
Son älldum vir å dässt åll rutor add feri sunnd. Sä lurät i Stig att vir sulldum go emat a onum o, upi Ållgard, å uppa. Vir djärdum so, å ä va ljotroli. Inggän såg våss. Sä köjtätum vir båti nästa gard, båti Bondgard. Männ då addum vir utur. Da såt ä jämmt nånn inåminn tjöks-fönstri, å bässt ä va kam Bond Anders åjt å galät:”Vänd ålld ir å minn, idär föbasskade ljotinggär!”
Stig å i sättum åv emat, fortäst vir duvdum, an båti Ållgard å i emat a mon å fadä. Roliga va slut.
Då fad fikk är vänd vir addum gart vårt an föstås jälåk, å i fikk mi jänn tässk i rovän. Ä fikk säkärligen Stig o, fö modär i Stig va rasnd strängg. Å männ fad fikk lågå driv-bännkär i tre gardum.
Män ä va ä värt – so roli va ä tä läk att vir uppätum upå tjölå vatulokär. Ä va så roli så i kum ijug ä än i dag.
Margit Andersson