Um kvälldn e fin vill i åjt å ru drag
i stjot uti båtn å rur någä tag
å släppär åv revi å brymsär min vevi.
An bi så ätt/ris å längst ini glad
ja, ä e såm a andam jätt bad.
I rur runt ikring å fram å ättbakär
å kringum omär, dar småfistjän vakär.
Jän kartabborr plaskär å slår ättär bläntjä,
i drar upp je gädd, uken suld då kunn täntj ä-!
Då soli gor nid attum bjeri
sjon e så !jos fast kvälldn bi skum,
an fös tår int värt tidi a feri
ja, so e ä um sumårum.
I kum iug abborran stur å lång
att int i va goför å duvå. –
”I sa full ta di jän ana gång
ä kan i då säkert luvå”.
Å gnåkär i ånor, å låt ini väjkär,
jän sjofugäl ropär så djälld
å vill i sa djärå kvälld.
G.F.