Det hände när de svåra nödåren inträffade i Övre Dalarna i slutet på 1860-talet. När missväxt, svält och sjukdomar år efter år drabbade bönderna i självhushållets tid, hade man inte mycket att sätta emot. Befolkningstillväxten var överallt i landet mycket hög och det övervägande folkflertalet, mer än 95 %, bodde på landsbygden och livnärde sig där enbart av jordbruk, boskapsskötsel och skogsbruk. En liten minoritet ägnade sig åt handel och hantverk, det enda som i denna tid gav några kontanta medel, och som förmådde temporärt avhjälpa den mest akuta bristen, när nöden slog till.
Ett särskilt hårt öde drabbade under dessa år ”bondhustrun” Myr (eller Stunis) Margareta Andersdotter, även kallad Margita, i byn Häradsarvet på Sollerön. I början av juni 1868 blev hon änka för andra gången och stod då inför den tunga uppgiften att ensam försörja fem barn – tre flickor och två pojkar – och att därjämte sköta ett litet jordbruk med djur, betesgång och foderfångst.
Margitas dittillsvarande liv i kyrkbyn, sannolikt i ganska små omständigheter, hade varit långt ifrån problemfritt. Hon föddes den 22 september 1827. Hennes föräldrar var Stunis Anders Mattsson (f. 1781) och Karin Olsdotter (f. 1786) i Häradsarvet. Margita gifte sig första gången vid nitton års ålder (1846) med den då 25-årige Bom eller Myr Lars Larsson (f.7/10 1821).
Den unga familjens samvaro blev dock inte långvarig. Efter bara elva års äktenskap avled Myr Lars hastigt år 1857. Makarna hade vid den tiden hunnit få tre barn: flickorna Karin åtta år (f. 27 / l l 1848) och Margareta sex år (f. 27 /7 1851) samt gossen Lars tre år (f. 23/9 1854).
Efter makens död fortsatte änkan Margita att under någon tid i stort sett ensam sköta gårdens sysslor och sålunda dra försorg om sig och sina tre minderåriga barn. Det torde emellertid ha varit en alltför tung börda att bära bittida och sent för den unga bondhustrun, även om hon i särskilda fall enligt god sed i dalabyn tidvis fick vänlig hjälp av sina grannar. Men traditionen vet berätta att hon, fastän liten till växten, ägde en stark och självständig vilja att på egen hand klara sig oc sina uppgifter och dagliga hushållning för att inte sätta sig i stor skuld eller ligga byns övriga invånare till onödig last.
Till den unga änkans hjälp kom emellertid snart en äldre avlägsen släkting till den bortgångne maken. Det var den 45-årige Myr Lars Andersson från byn Rothagen (f. 1812). Som det gärna brukar gå under det goda samarbete som nu följde, så blev det efter cirka två år giftermål mellan Margita och den femton år äldre Myr Lars. I detta andra äktenskap födde Margita två barn: sonen Anders (f. 14/10 1860), senare även kallad ”Littul” Anders, och dottern Anna (f. 8/6 1864).
Men inte heller denna nya lycka blev för Margita långvarig. Under de allt svårare missväxt- och nödåren, som uppträdde mot slutet av 1860- talet, stod hon efter knappt nio år för andra gången som änka. Trots att medellivslängden denna tid i allmänhet var låg, hade dock Myr Lars vid sin död hunnit uppnå en ålder av 56 år.
På nytt ensam med hemmets många sysslor att sköta och flera minderåriga barn att dra försorg om började Myr Margita, nu 41 år gammal, att misströsta om ett fortsatt framtida liv för sig och sina barn i byn Häradsarvet. Att som många andra dalakvinnor temporärt bege sig bort på extraförtjänst i andra delar av landet med tröskning, linberedning eller spinning etc., var för Margita och hennes barn helt otänkbart.
Som en sista utväg såg hon nu vara att följa de många familjer, som under senare decennier i allt större skaror lämnade bygden och utvandrade till Nordamerikas förenta stater. Det berättades mycket i gårdarna om de nya möjligheternas land för ett starkt och driftigt folk. I Mellanamerikas stora jordbruksområden kunde man få flera tunnland mark för intet att odla och utveckla, jord som gav rika skördar åt den flitige odlaren.
* 2219 1827, utflyttad till Nordamerikas Förenta Stater 17/5 1870. Död i januari 1885.
Lockelsen bort från de magra, stenbundna tegarna på Sollerön över till det rymliga, förlovade landet på andra sidan Atlanten blev nu för Myr Margita övermäktig. Redan på hösten 1869 och senare på våren 1870 finner vi genom överlåtelseakter och köpebrev hur hon till anförvanter i Häradsarvet och Rothagen i olika etapper avyttrar delar av sina ärvda fastigheter dels på själva Sollerön, dels borta i fäbodstället Yttre Lövberg för att förvärva nödiga kontanter till kostnaderna för sin och sina barns utvandringsresor. Det var helt säkert en svår och smärtsam process, inte minst känslomässigt för Margit, men även ekonomiskt.
Som förut framhållits var det denna tid mycket svårt att få loss kontanta medel. Få ägde tillräckliga resurser för att kunna betala ut en fastighets fulla värde, vilket framgår av en jämförelse med samtida bouppteckningsvärden. Margit sökte i första hand hjälp hos de närmast anhöriga, som efter förmåga sökte ge henne stöd. Att hennes egendomsavyttring till somliga delar måste ske mot vad man kunde kalla realisationspris var ju oundvikligt. Några överlåtelseakter, ordentligt bevittnade och senare lagfarna vid lagtima ting i Mora, får här ge exempel på förhållandet.
Den 25 september upprättar Myr Margita följande köpebrev med sin bror:
”Köpe Bref. – Till Stunis Mats Anders Son Sollerön Häradsarfvet upplåter jag undertäcknad och försäljer här igenom I Snesland 0.46 Bandland Sloga Reducerat i den så kallade Giller myran under Subb 9 Littra I a inom Härads arfvet med der till hörande Skog och betesmark för en Köpesumma 12 Rd 50 öre att ofvanstående fastighet genast tillträda Samt laga fasta der å Söka försäkras Wittnar Svarf J. Jönsson Bud A. Olsson.”
Sollerön och Häradsarfvit den 25 September 1869 Enkan Myr Margita /bom./ Anders Dotter I det närmaste tjugo år senare sökes och erhålles vid vintertinget den 3 I mars I 889 i Mora full lagfart på detta fastighetsköp enligt”§ 156: År 1889 den 31 Mars å Mora lagtima Vinterting blef å I snesland 0.46 bandland reducerad slog under N sub 9 Litt I a i Häradsarfvet, som Stunis Mats Andersson derstäder, enligt detta köpebref, sig tillhandlad lot af enkan Myr Margita Andersdotter, lagfart meddelad, betygar På Härads Rättens vägnar Axel Root.”
Att Myr Margit över vinterhalvåret 1869 – 1870 hade mycket bråda dagar för att planera sin och barnens långa resa till det fjärran landet är fullt tydligt. På våren tidigt i maj månad måste hon vara klar, ty då är en stor grupp samlad för gemensam avfärd från Mora. Hennes äldsta dotter Karin utvandrade redan året innan, den 5 maj 1869, då hon följde en grupp på tio personer från hemsocknen Sofia Magdalena på Sollerön. I denna grupp befann sig även en släkting, 30-årige ”drängen” Stunis Per Persson, vilket framgår av församlingens s k emigrationslista.
Ytterligare ett köpebrev upprättas. Nu med en person i byn Rothagen, varifrån hennes sist avlidne make kom, nämligen Rull Lars Andersson. Hon är ute i sista stund; akten är daterad den 25 april 1870. Om cirka tre veckor är avresedagen inne. Köpebrevet lyder sålunda: ”Jag undertecknade upplåter och försäljer här igenom til Rull Anders Andersson i Rothagen emot en mig redan och till fullo erlagd köpesumma Tjugu Rd Rmt /riksdaler riksmynt/ Följande – ett åkerstycke som jag ärft efter min moder i yttra Löfbergs fäbodar under N ° 9 och Littra E innehållande I Snesland Reducerad med åtföljande skog och betesmark jemte min andel af en Slog tjäg i Leksand och Oxmyran hvilket egande köpare får genast tillträda som all annan lag- och väl fångna egendom Försäkras Sofia magdalena den 25 Aprill 1870- Wittnar Svarf J. Jönsson Örjan Anders Ols Son” Sst/ = summerat/ 20 Rd Rmt Enkan Myr Margita /bom./ Anders dotter
Genom dessa överlåtelser fick Myr Margita i sin hand nätt och jämt de penningbelopp som hon behövde för att kunna klara den långa överresans yttersta behov. Den 17 maj anslöt hon sig med sina fyra barn till den grupp av emigranter, som då lämnade Mora och av vilka de flesta aldrig mera skulle återse sin hembygd vid Siljan.
Befolkningen i Mora prosteri uppgick år I 870 till 7 .347 invånare. Vid årets slut noterades att därifrån hade utflyttat 171 män och 142 kvinnor (enl. Mora Kyrkoarkiv). En ringa del av alla dessa emigranter kom från Sofia Magdalena församling på Sollerön.
Att Myr Margita ingalunda hann avyttra hela sitt fastighetsinnehav före sin avresa från Sollerön, det synes klart framgå av ett slags förvaltarskapsinstrument, som hennes hemmavarande anförvanter, bl a Stunis- och Markusfolk, låtit upprätta. Detta har skett för att de under hennes bortovaro skulle kunna erlägga skatten för viss skogsmark, som vid storskiftet på 1840-talet hade tilldelats henne. Denna intressanta akt är daterad den I februari 1873, d v s nära tre år efter hennes emigration. Den gäller en betydande förmögenhet om 27 tunnland och 30 kappland skogsmark inom de östra och västra skogsskiftena vid Yttre Lövbergs fäbodar.
Akten, vederbörligen bevittnad och således fullt legal, omtalar dessutom, vad mera är, nämligen att denna omfattande skog och skogsmark – för betesgång och foderfångst! – hörde samman med en ”egendom”, betecknad ”Littra E a Nedra Löfberg”, vilken under storskiftet tilldelats Stunis (senare Myr) Margaretha Andersdotter. Denna egendom bör ha avsett inget mindre än ett fäbodställe med stuga, fähus och andra sedvanliga uthusbyggnader jämte alla till en sådan anläggning hörande hushållsföremål samt fasta och lösa inventarier, vilket tillsammans bör ha motsvarat en rätt avsevärd förmögenhet. Akten lyder i sin helhet på följande sätt:
”Undertecknade jinnehafvare af Stunis Margaretha Anders doters under storskiftet tilldelade egendom hafva träffat följande öfverenskommelse i af seende å nämnde Egendom tillhörande skog och skogsmark som följer under Littra E a Nedra Löfberg
lnägor
| 6 snesl. | 2 bandl | Åt Amus Nils Nilsson i Bengtsarfvet | för I skilling skatt |
| 6 snesl. | 2,18 bandl | Åt Stunis Anders Jönsson i Häradsarfvet | för I skilling skatt |
| 2 snesl. | 9,61 bandl | Åt Stunis Mats Andersson i Häradsarfvet | för 3 3/4 skatt |
| Summa: 2 Sk 3 3/4 skatt |
Bekomma Östra Skogsskiftet å Ytra Löfbergskogen innehållande 15 tunnland I kapp! 017 areal = eller I tunnland 29 017/I000 kappl Reducerat.
| 9-3,27 | Bus Anders Olsson i Utanmyra för | 9 | snesland |
| Ryssnis Pär Olsson i Bodarne för | 9 | snesland | |
| 1-5,40 | Markus Mats Persson i Gruddbo för | 3 | snesland |
| 1-0,85 | 5 Hinders Olof Nilsson i Utan myra för | 3½ | snesland |
| 27.3 .49 | Summa | 2 skill ½ |
Bekomma Västra Skogsskiftet å Ytra Löfbergs-Skogen innehållande 12 tunnland 29 kappland areal = eller I tunnland 22 1 3 06 reducerat. Deribland en myra 24 kappland areal = 600 eller 6 1000 kappl. reducerat.
Sålunda hvarder öfverenskommet Sofia Magdalena den I februari 1873
Stunis Anders Jönsson Amus Nils Nils Son Wittnar Brumå J. Jönsson Bog Jöns Pärsson Et exemplar bekommit å vardera sidan.” Markus Mats Pärs son Bus A. Olsson Ryssnis Per /bom./ Olsson Stunis Mats /bom./ Andersson.
En viss beskrivning av vad en egendom av detta slag, d v s en hemfäbodgård, kan ha innehållit, får man genom studiet av en samtida detaljerad bouppteckning över en hemgård i byn Häradsarvet, som dessutom tillhörde Margitas bror och svägerska. Hemfäbodgården var ofta en kopia av hemgården och därför synnerligen väl rustad för hushällets vistelse där med kreaturen först under våren och senare under hösten, ett boende som ej sällan utsträcktes till framåt julen. Anledningen till bouppteckningen, utförd den 12 januari 1870, var att Stunis Marita Matsdotter den 31 oktober ”förlidit år”, d v s 1869, avlidit och att gården skulle fördelas på de två barnen, döttrarna Karin och Anna, båda gifta och sannolikt boende i samma gård. Det måste ha blivit trångt i hemgården, kanske ytterligare en tvingande orsak till Myr Margitas utvandring med sina fem barn i denna tid av ständigt återkommande missväxt, sjukdomar, dödsfall och nöd.
Båtfärden till Amerika lär (enligt den släkttraditionen jag hört i Minnesota) ha blivit svår. När fartyget kom fram och Myr Margita och hennes -fyra barn välbehållna steg i land, hade hon bara 5 cents kvar och ett ägg, som hon delade mellan barnen, innan de passerade den dramatiska hälsokontrollen. Man kom lyckligt igenom och kunde sedan med järnväg fortsätta ytterligare en lång färd till de dalska bosättningarna i Isanti county några mil norr om de snabbt växande tvillingstäderna Minneapolis och St. Paul. Till tågresan fick man hjälp av vänliga medresenärer, som färdades mot samma mål. Väl framkomna till de dalska bosättningarna i Isanti county sökte sig Myr Margita till folk från hembygden, som bildade jordbrukarsamhällen i Spencer Brook och Oxlip townships. Viljestark, stolt och självständig som hon var, kunde hon inte länge ligga sina grannar till last i de till trängsel fyllda små timmerhusen. Första året bodde hon med sina barn i en egenhändigt byggd jordkoja, halvt nedgrävd i marken och torvtäckt. Där säges ha varit mycket fattigt.
Att sådana bostäder, s k ”dug-outs” eller ”sod-house” (torvhus) inte lär har varit ovanliga bland svenska invandrare första året därute framgår av Folke Hedbloms reserapporter från inspelningsexpeditionerna 1962 och 1964. (I Svensk landsmål 1962, s. 128 resp. 1965, s. 11 f.)
Men redan året därpå (1871) flyttade Myr Margita in i en timrad stuga tillsammans med två andra familjer. Stugans yta var 7×5 m. Hur Myr Margitas familj från Sollerön sedan under strävsamt men framgångsrikt odlingsarbete och byggenskap utvecklades i Isanti, ”Amerikas Dalarna”, tillsammans med folk från Mora är en senare historia.
För att slutligen se det ungefärliga innehållet och värdet av den ”egendom” Myr Margita lämnade i Nedre Lövberg, återges här till jämförelse en avskrift av den ovannämnda bouppteckningen från hemgården i kyrkbyn Häradsarvet, vilken såväl sakligt som språkligt utgör ett högst upplysande kulturhistoriskt dokument:
”År 1870 den 12te Januari förrättades °laga Boupptäckning Efter Hustrun Stunis Marita Mats Dotter ifrån Sofia Magdalena och Häradsarfvet Som den 3 pe ocktober förlidit år aflidit och Sig Efterlämnat jemte Enkemannen Mats Andersson1 följande arftagande barn: Dotren Karin Gift med Stunis Anders Jönsson i Häradsarfvet, Dotren Anna gift med Bromå Jons Jonsson derstädes. Boet uppgafs af Enkemannen, som därefter antäcknades och värderades på Sätt som följer”.
1·Stunis Mats Andersson i Häradsarfvet.
Att ej något mäd vilja och vättskap är vid bouppgiften Dölgt och utelämnat utan allt riktigt uppgifvit intygar under Edlig Förpliktelse:
Stunis Matts /bom/ Andersson
Wid före Stående uppteckning hafva vi tillstädes varit Stunis Anders Jöns Son Bro må Y Y örnsson Närvarande Wittnen Upptäcknings och Wärderingsmän Svarf J. Jönsson Bus A. Oisson § 96 – År 1870 den 16 Augusti, vid Mora Lagtima Wårting, är detta bouppteckningsinstrument i tvänne exemplar till Härads Rätten ingifvet samt vederbörligen inregistreradt:
Betygar På Häradsrättens vägnar e. f. Arf. Arfwidsson
Lösen – Risd. Rmt.”
Källor:
Kyrkoarkivet i Mora. – Dialekt- o. folkminnesarkivet i Uppsala. – Gruddbo på Sollerön, En byundersökning tillägnad Sigurd Erixon 26/3 1938. Stockholm 1938. – Carlsson, Sten, Om dalfolkets utvandring till Nordamerika. Från Mellansverige till Mellanvästern. I: Från Kulturdagarna i Bonäs Bygdegård 1973. – Hedblom,” Folke, F61kmål och traditioner i Amerikas gamla svenskbygder. I: Från Kulturdagarna i Bonäs Bygdegård 1973. – Dens. Om svenska folkmål i Amerika etc. 1962. I: Svenska Landsmål 1962. – Dens. Bandinspelningsexpeditionen till Svensk-amerika 1964. En reserapport. I: Sv.Lm. 1965. – Levander, Lars, Övre Dalarnes bondekultur under 1800-talets förra hälft. 1-3. 1943-1947. Skr. utg. av Kungl. Gustav Adolfs Akademien för folklivsforskning 11: 1-3. 2-Sool-Öen Stig Björklund Docent 17