Teckn: sign Sylve, Sv. Dagbladet 1946.
Ja åren de rullar å tia ho går
å bäst som dä ä fyller någon år.
Så gick dä för Kalle som i västerlandet bor,
han 50 blev fast knappast någon dä tror.
Han ringde hem till Ryssa och uti luren sa:
Nu ska ni inte komma hit, för dä ä lika bra
att jag far hem till eder så ni kan hylla mej.
Sen ska jag ställa till mä glatt galej.
Ja dä ska bli en fest utav stora proportioner
ty Kalle hade bjudit femhundrade personer
på kaffe å på doppa å på hambo å på vals.
Men nåt brännvin, dä hadd han inte alls.
Men gubbarna i byn, å så va dä några tanter,
dom tog å samla hop både motböcker å slanter.
Å med en stöddig väska dom skicka en person
till Kopparstaden att hämta hem ranson.
Så kom den stora dagen, å bordet dä va dukat
mä bullar å mä skorpor som kuponger hade slukat,
å Kalle själv va trevlig som en gentleman.
Han sa ”Välkommen hit” och tog i hand.
Å gästerna de komma, ja både små och stora,
inte blott från by, nej ifrån Sold och Mora.
Ja dä va nån som påstod, fast dä va väl båg,
att från Gävunda dä kom ett extratåg.
Ja där kom Viktors änka, Kalle Braman med sin fru,
å där var Måspers Oskar, där var Fritjof å hans Du,
ja där var Dalströms Karin, nog va dä väl för dant
å där kom Sutter Per å Alfred Brandt.
Se där var Sven i koopen å han bjöd på dragspelstoner
ja där så kom Pålsfolk uti flera generationer,
där kom Danil Broman, där kom Frits i Lärkagåln
å där kom Vinäs Gösta Gustavsson.
Ja där kom Målar-Sixten, han som bor på Björkqvists vind
å med sin lilla älskling där såg man Anton Lind.
Ja där kom gubben Jansson fast han hade ingen box,
å där så såg man flera bröder Kox.
Ja där kom Brottar Jöns, där kom Hedman å Brodin
å Garpen med sin blomma, men mågen var för fin.
Å med sina Brittor kom Åman glad och käck,
ja där kom Björkqvist-Kal å så Jöns Bäck.
Så gick dom man ur huse på 50-årskalas.
Ja där kom Håmås Anders och där kom Ryssmats Lars.
Å där som Lasse är, bliver tiden aldrig lång.
Han sjöng om kärlek, flickor, vin och sång.
Där kom Rullpers Anders, han som inte har nån hund,
å Bäsä Maja hade lämnat fjoset för en stund.
Ja där kom Jugå Nils, fast humöret ej var glatt
ty ån var torr å dä va ont om kilovatt.
Å Kalle själv var glader, jo var lugn för dä,
för annars hade gumman nog ej fått följa mä.
Ty får man tro på ryktet, fast dä låter liksom tok,
så får hon hänga hemma på väggen på en krok.
Där kom långe Ejnar, han som spelar jämt på tips,
å där var Tålla Johan, fast han hade ingen slips.
Se där var Sutter Anders, Kalle Bölmark å så Böl
å Sutter Lars som haver köpt ett föl.
Å Jannes med sin Stina till festen styr sin kosa,
Ja där kom starke Helmer med armen om sin Rosa,
Å vid kaffebordet bland flickorna där satt
Mattias med sin stora, vida hatt.
Se där kom Stolt Axel, där kom John på kraftstation,
Ja där kom Axel Fors, han som haver telefon.
Å gubben Broman tyckte Kalle slog på stort,
å Böl Jöns, han sa både ”ed å djort”.
Ja där var forsens pojkar med sin långa, fina ragg,
Å där var Åmans Olle, där var Lars å Erik Knagg.
Å i sin gröna basker såg man Lennart mä basun,
men inte Stål, nej där var bara frun.
Å där var Svarvmas Johan med fruga och mamseller
å han var så glad så han bjöd på karameller.
Ja alla var så glada å ingen hängde läpp,
å sen man dansa hambo, vals å stepp.
Men när man hade dansat så svetten börjat lacka
då va dä nån som tyckte att man borde ta och tacka,
då klev Albert upp på ett stadigt bakubord
och som byachef han sade några ord.
Han tala om livet som inte var nån lek,
han talade så vackert så att Kalle han blev blek,
å sen man tog och hurra mä en sju djädrans klämm.
Ja inte fyra gånger, utan fem.
Mot morgonkulan börjar man mot hemmet styra.
En del gick riktigt bra, en del på alla fyra.
Men sällan här i Ryssa man så roligt får
som dä va när Kalle fyllde år.