Konfirmation -99

Första gången vi träffades var i kyrkan. Vi blev uppropade av kyrkoherde Lars Westberg, Kicki Barklund och Agne Samuelsson, sen bar det av till den blå mattan framför altaret. Det blev en kort presentation av oss själva. Det roligaste var att vi skulle säga vilken färg vi hade på våra tandborstar. Alla skrattade och hade roligt åt varandra. Sedan stapplade alla upp för de branta trapporna upp mot kyrktornet. Väl där uppe spejade vi ut över Soldi. Några av oss fick lite svindelkänslor.

De följande två veckorna var väldigt lärorika med högläsning ur bibeln och olika lekar, som t.ex. repleken, galgen och fruktblandning. Repleken: Vi delade in oss två och två, och sedan fästes ett rep runt handlederna som var korsade med varandra, som sen skulle redas ut.

Galgen: En galge skickades runt och man skulle säga om den var rak eller böjd. När den var böjd satt man med benen i kors och när den var rak satt man med båda fötterna i marken.

Fruktblandning: I stället för olika frukter så tog vi evangelisterna och när den i mitten sa t.ex. Matteus så skulle alla med namnet Matteus byta plats och den i mitten skulle skynda sig att ta en tom plats och den som inte hittade en tom plats skulle ställa sig i mitten och ropa ett nytt namn.

Vi var även i Gesunda Bönhus. Där hade vi en liten gudstjänst med kyrkoherde Lars Westberg, Agne och Kicki och även kantor Erik Andersen var med. Alla fick varsin sten och man fick sitta en stund och be en bön till stenen som man sedan skulle lägga på altaret och det blev en trekant. Efter en mycket lång och lärorik tid så kom äntligen det mycket efterlängtade lägret.

Lägret

Förväntansfulla konfirmander samlades vid prästgården kl 10.00. Sen bar det av till Åsengården. Där var vi framme ca 11.00. Efter mycket om och men fick vi nycklarna till våra efterlängtade stugor. Vi hade blivit indelade i tre olika grupper.

Efter att vi fått stugnycklarna var det dags för lunch: Skink-och-ostsallad. Efter lunchen fick vi rast och nästan alla satt vid poolen. Det var bara några knäppisar som badade i den 15-gradiga poolen. Teresa höll på och retades och åkte själv ner i vattnet med kläderna på (två gånger). Sen blåste Kicki i sin visselpipa. Och då var det meningen att vi skulle ta en trevlig promenad till utsikten. Efter att ha vadat fram på en våt skogsstig i närmare en halvtimma, tyckte många att vi borde vara framme. Men när vi fått fast mark under fötterna så står vi vid Svarttjärn. Några i täten hade gått fel. De flesta var inte glada. Agne tog över kommandot och sa att vi skulle ta en genväg?! Vi fäktades med mygg och buskar rakt upp genom skogen, (som lutade i 90-graders vinkel). Sen kom vi äntligen till utgångspunkten. Alla rasade nästan halvdöda av trötthet ner på marken, sedan hoppade nästan alla upp i luften p.g.a. rödmyror! Utsikten var underbar. Men några tyckte inte att det var värt besväret. Senare på kvällen vid lägerelden blev det myggmatning. Med korv för oss och myggstift för myggen. Efter spökhistorier om björnar och andra vilddjur skickar Agne ut oss på en ”Tipspromenad” ute i skogen, klockan var då ca ett på natten. Och för säkerhets skull frågade vi om det gick att gå vilse. Och Agne försäkrar oss att det inte gick. Sen började tipspromenaden med en falsk känsla av säkerhet. Men en grupp lyckades ändå med det omöjliga – att gå vilse. Men som tur var så hittade de tillbaka och kunde fullfölja tipspromenaden och vinna. Senare på natten blev det mycket spring mellan stugorna. Klockan var fem då det började slockna i stugorna.

Andra dagen – trötta

Alla väcktes med ett ryck. Agne kom in och blåste i sin näverlur. Alla var jättetrötta eftersom vi bara hade sovit 1-2 timmar den natten. Vi vaknade till en gråmulen dag så vi höll oss inomhus och läste bibeln. Sen fick vi gissa vilken ordning 10 Guds budord kom. Sen sjöng vi psalmer, t.ex. Hosianna Davids son. De flesta ville hellre ligga och sova men höll god min i alla fall. För att piggna till lite skickades vi ut för att starta de Otympliga spelen:

Gren nr: 1 var knassprång som gick ut på att springa en 200 meter lång bana på en tid – för att sen springa en 50 meter lång bana på samma tid.

Gren nr: 2 var nöjdhopp. Man skulle hoppa över ett hinder på ca 40 cm och den som såg mest nöjd ut vann.

Gren nr : 3 var stöta kul va. Man skulle stöta en sten så nära ett kvastskaft som möjligt.

Sen åt vi middag: Spagetti och köttfärssås. Senare på kvällen samlades vi till en nattvardsgudstjänst. Alla konfirmander hade hjälpts åt att göra ett vackert altare av det vi hittade i naturen. Två av konfirmanderna och Agne hade byggt ett stort kors av nyhuggen asp. Och där firade vi nattvard med solnedgången som altartavla. Efter den fina nattvarden samlades alla runt lägerelden för att grilla banan och äta bullar. Några av killarna ville inget hellre än att gå och lägga sig för att se filmen ”Surviving the game”. Efter kvällsmålet fick vi en stor överraskning av en snäll dam som hade köpt en massa godis åt oss. När vi sedan blev lediga stupade nästan alla i säng och tittade på filmen. Några av tokstollarna satt kvar vid lägerelden och sjöng bland alla mygg. Killarna som längtat så efter filmen somnade nästan omedelbart, och märkte inte att ledarna stängde av TV:n. I Bridge Towns stuga var det minst 15 personer som tittade på filmen. När filmen var slut gick alla till sina stugor och vid 3-tiden var det släckt i den sista stugan. Och hela Åsen sov.

Sista dagen

”ÄTA-LÄSA-LEKA-ÄTA-PACKA-STÄDA-ÄTA-LEKA-HEM”

Vid varje måltid sjöng vi ”Gud är god mot mig, Gud är god mot mig, han ger mig mat fast jag är lat, Gud är god mot mig”. Det värmde i ledarnas hjärtan när de hörde att konfirmanderna gick runt och nynnade på denna melodi.

Konfirmationsdagarna, 3-4 juli

På lägret hade vi tränat på vår konfirmationsavslutning. När vi gick fram mot altaret kände sig alla väldigt stolta inombords. Ledarna hade sammanställt alla konfirmandernas böner till fyra olika, som lästes upp i kyrkan. Vi fick också spela upp en teater som vi hade lärt oss på lägret: ”Punkrockaren”. Efter konfirmationen blev det gruppfoto utanför kyrkan. Det var en varm och solig dag.

Petra Heed, Sandra Heed, Carina Andersson.