Året är 1982 och jag är tolv år gammal. Under taket denna förmiddag till Cafeterian och Busstationen på Backen står jag och försöker komma fram till vad jag ska hitta på. Normala cykeldagar for jag runt på ön planlöst och efter en stund var vi ofta fyra, fem stycken killar som var redo att ta oss an dagen.
Jag hade hört talas om att det ska gå att klättra upp under nybron mot Gesunda. Det skulle ligga plankor där under som det gick att ta sig fram på till första bropelaren och sedan fiska därifrån. Jag fick egentligen inte vara på Backen eftersom jag inte hade något där att göra, som Mamma sa. Jag fick inte heller vara vid sjön ensam. Fast ibland måste man ändå ta ut svängarna lite mer än tillåtet, tyckte jag.
Det är i mitten av augusti och jag är på väg till Farmor Karin för att gräva mask. Eller om man ska vara noga är jag tolv år och fem månader. Det där med några extra dagar var viktigt när man var liten. Det är inte så ofta man hör någon vuxen säga att dom är 57 och ett halvt år. Åldersbetydelsen försvinner helt enkelt med åren. Men inte brinnande intressen som ofta börjar med en bra start och sedan brinner hela livet. Det hade varit soligt och varmt länge detta sommarlov men nu regnade det. Värmen efter högtrycket låg kvar i luften och det luktade sommar. Min vita t-shirt med avklippta ärmar och dom svarta shortsen var genomvåta. På pakethållaren hade jag spänt fast mina svarta träskor och det kittlades minnesvärt skönt under mina bara fötter när jag trampade. Jag tog svängen vid busskuren mitt emot Jerkgard i hög fart med min treväxlade blåa Cresent och genade rakt in in på gården över gräsmattan och avslutade med ett bredställ i gruset så att stenarna flög. Det var så man stannade med cykel på grus på den tiden.
Farmor kom ut och jag berättade att jag tänkte fiska under bron. Hon tittade klurigt på mig och frågade om hon skulle hjälpa till att ark makkär. Jag höll i glasburken uppe på vägen och hon stod med potatisarken i stordiket och aktade sig för brännässlor. Det växte tjockt av dom! Hon hade en säregen stil när hon letade mask. Raka ben och så böjde hon sig fram med assolä i vedrä, nästan dubbelvikt och när hon hittade en mask så sa hon ”men isn få du jen stur abborr upå”. Efter en stund hade vi fått ihop mask så att det skulle räcka. ”Um du få jen fisk upå vänn makk, så a du sexti fiskär min di emat sä”.
Lins Sven stannade med bilen och pratade lite. Han berättade att det gick att krypa upp under Nybron men att det var förbjudet och att det satt en nätdörr med hänglås som gjorde det omöjligt att komma upp. För mig kändes det bara ännu mer spännande. Inte låset, men förbjudet. Farmor frågade om jag kunde cykla upp till Njuttbudi och köpa en liter mjölk innan jag drog iväg och det kunde jag ju såklart. Jag fick pengar och så sa hon ” ä räck a snus å jen kola o”, Så det köpte jag.
Mjölk, Röda lacket och två kolor.
Med stor förväntan trampade jag ut på stora vägen mot Gesunda. På styret hängde en påse ifrån Ica med pimpelspö, en flaska saft och maskburk. Kolorna och snuset hade jag i fickan. Jag passerade Montegard, infarten mot Nistväjjen och Korsgatu. Sedan kom Vatubuttn och jag var på väg mot något riktigt förbjudet. Helt ensam! På höger sida ute på raksträckan räknade jag till 14 myrstackar och en död groda mitt i vägen. Jag trampar barfota och flyger förbi portalen vid Mallorca, campingen och badplatsen. Vattnet är blått och det blåser rejält när jag kommer ut på bankarna. Det har spruckit upp och solen värmer skönt. Jag svänger vänster in vid Segelsällskapet och trampar sakta förbi och tittar på båtarna. Det luktar tjära och färg. Några har precis tänt en grill på gräset framför bryggorna. Jag parkerar cykeln mot anslagstavlan och sätter mig på en av bänkarna som står vid klubbhuset. Dricker lite körsbärssaft och äter upp mina två kolor. Jag tittar bort mot mitt mål. Nybron.
Jag tar påsen av styret och går. Måtte det inte vara låst tänker jag när jag kliver över vägräcket och glider varsamt ner mot stenarna i den branta slänten med en hand i marken och höger ben utsträckt så långt det går. Jag kliver på en av de största stenarna, balanserar och tittar uppåt. Det ligger breda plankor ut till den första pelaren, precis som jag hade hört. Med mycket möda lyckas jag klättra upp på stenfundamentet och grinden är öppen! Krypande på knä tar jag mig ut på plankorna och upptäcker att det ligger virke hela vägen ut till den andra pelaren! Mitt emellan bropelarna stannar jag och sätter mig med benen dinglande.
Det känns som om det är femtio meter ner till vattnet men i själva verket är det nog inte mer än tre meter. Med stor noggrannhet sätter jag en mask på kroken och vevar ner. Jag ser fiskar i vattnet som simmar runt där nere. Många, hur många som helst. Hugg! Jag firar upp en stor abborre. Tar den med ena handen och trycker in ryggtaggen med handflatan som Farmor lärt mig på bryggan vid kyrkbåtarna när vi metat där. Den sticker mig ändå men glädjen och ivern tar bort det onda. Jag bryter nacken av fisken, betar på kroken igen och jag hinner nästan inte få ner den i vattnet igen förrän det sitter fast ännu en abborre.
Jag sätter mig på pimpelspöt och lutar mig tillbaka och trycker upp snusdosan ur fickan. Med den minsta nypa jag kan få till med tummen och pekfingret bakar jag den minsta snuskula jag kan. Tar i överläppen med vänster hand och trycker upp snusbollen under läppen.
Jag minns också att jag tänkte att, jag måste nog vara minst lika frän som Luke Skywalker. Här satt jag nu, som en rebell under Gesundabron på förbjudet område för Morsan, för vägverket och med en så stor snus i munnen att jag nog borde hamna på ungdomsvårdsskola.
Fisken fortsatte att nappa. Så till den grad att masken tog slut. Jag måste ha fått 60-70 fina abborrar den dagen och jag spottade nog ut lika många snusbomber i vattnet som jag fick fiskar. Jag mådde bra i själen när jag styrde uppåt mot Gruddbo den där dagen även om snuset hade gjort mig något illamående. Farmor blev glad att se mig och fisken. Hon försvarade mig även för mitt tilltag att cykla till Nybron själv men hon berättade aldrig om snuset.
Vi ungar fortsatte att pimpla under bron i många år efter denna dag. Det hade säkert varit någon där före mig också eftersom hänglåset var uppklippt. När det kom båtar fick vi dra upp linorna i panik och vi var alltid lika rädda för att någon skulle sätta hänglås på grinden. Jag kan nästan se benen på oss under bron. Mellan den runda pelaren och nästa. Ibland var vi 15 stycken där samtidigt.
Nu är det en ny bro där ”Ny nybruni” och det finns inga plankor där under. Det tycker jag vi ska ändra på!
Jag saknar min Farmor väldigt mycket och hade hon levt idag hade hon varit 104 år. Män då add o ju int livå jän då nej, just ja. Så så Farmor en gång om sin Pappa 🙂
Tillägnad Farmor Rapp Kari
Kent Olsson