Diktad av Rull Anders Jönsson och införd i ”Trefnad” nr 4 den 13/5 1905.
Ja, nu a lådin kemi min grönt å fugällåt varändaste nåt.
Å nu så gor i åuttär å stjot åut män båt å rur jätt slag utå vejtjän å fin att plassär, bässtor i vet,
å lägg åut mjärder, rysjor å net å lurär gäddo å sejtjen.
ja nu a salur kemi å gukku ropär djällt yvyr skogär å fält.
Å fotjä drar fram dyndj-skärr å arvor å vält å sätt fö ästär fö plojän.
Å takkor vilnas snart tä åut,
å tjynär riot min fullan tåut å längtas bar boti skojän.
Ja, nu a seldri massär, nu bliomer veru ägg, å lärko lägg ägg,
å kullor planter bliomer vi veru stuguvägg å grasä stilek up yr martjen.
Å trastn an sjungär lustin å glad, å björtji väjkånt blad etter blad, å savän rinn inum bartjän.
Nu gliter vågor lustit i väjkum å i sund, yvir stenär å grund.
Å fink å trastär täväl i spyl i verum lund, å grådjeti brätjär så brådin.
Nu blås bort ållt vittergåmålt å tungt, nu vaknär ållt, så e friskt å ungt, å sjungär i lek um lådin.