Jänn sundas-fyrmidag kam Lavas lärk bota Tråmbu Kari i Gruddbudum. Järk add täj si jänn fäst kväldn fyri så ann va litä bakfull å tungg i skållam. Kari frägät um o fikk bjod upå nå män lärk villd bar a litä vatn. lärk fikk jätt glas vatn å sä vårt ä bå två å tre åv sumu sårt. Järk tåkkät fö ä ann add fändji å sä vårt ann näst Kari jänn fläkk mäss däm pratät um släjkt så add ända utå såkknän. Då lärk suld go djikk ann frama vatuintjim dan inå dörum å tog skopo å dråkk jänn fösvarlin skvätt diräkt yr skopan. Sä säjd ann: ”Um i ädd vitå att kåldvatn va so gått ädd i då ålder druttji nå ana…”.
Ä va jänn sumårkväld. Mittjäl Ull i Bråmåbudum add ve upå jätt ryktyt kalas utå såkknän å vurti branug druttjin. Då ann suld ta si emat bar int ä si bättär änd att ann damp nidi däjtjä dan milå Solräjs å Tållagard. Mäss ann låg dan kam Milå Niss fobi å ann tykkt full ä va ufösvarli att ann låg dan. Då vårt Ull jälåk å säjd a Nissä: ” I e ju jordegär i o å i a mäjnä rättigeter – å um ä e so att i a täj plassn fö di så få du full säj til upå skarpän”.
Lärka Gunnar add fändji litä arbet näst donda Insjo-skogvaktärn Granlund. Då int ä va nå åggningg va ä so att Granlund add jänn litn värkstad dan uti utåjsum. Da fikk Gunnar vårå å uträtt släjkt ann kund klar åv. Ä va full litä yms les minn arbetslustn ibland, män ann va i alla fall uti donda värkstadim däm tidär däm add kemi sams um. Granluind äld full ogor å Gunnar, män jänn dag vårt ä so att Gunnar int kam förrän klukka add gändji yvyr älvo. Granlund frägät vänd eta kund bero upå och Lärka Gunnar tälät um att ann add sovi ättär dan ema. ”Va säger du”, säjd Granlund, ”sover du där hemma också”.
Sturull i Bängsarvi add litä egor dan nårdi båtåjsbåkkam. län dag add ann släj åv
jätt par lindor. Ä va alldeles ata väjm västå bryddjo. Ann add sätt upp esikråkå å lagt upå någä rödor å byrtå esi ödä då ånggbåtn kam frå Mora. Ä kam jätt elt slod åv fok så djingg uppättär båkkam. Då kam två kelinggär frama Sturull å byrdå språka. Ann föstod ju att dömda va språksammär åv si å ann villd int bi äftadn fö ann suld esi färdåt inå ä vårt kväldn. Ur ä nu va så kam dömda kelinggär frama Sturull å jedör tykkt att ann arbetät duktit å frägät um ann add stur famiij tä fösyri. 0 frägät ur mångg krippär ann addä, å Sturull svärät att ä va full åtta – sisst ann reknät. ”Vad heter barnen då” frägät jedör åv kelinggum. Då add Sturull fändji nug så ann djikk sudum esjo män vändät si um å säjd:”Ja- ä e full uläjk ä”.
Bälter Andes i Esarvi add ve åjt jänn logdaskväld. Ann add täj si a Nåjsnes upå nånn dans. Sä upå sundan djikk ann båtå Linkis å fikk si jänn kaffekupp. Då kam Sturull Joan in å såg att Andes va rod i ogum å sågåjt trätt å kunstin, så ann frägät Andes vänd i all värdn ann add vemin um. ”Jä � ä” säjd Andes ”ä va full int nå, ä va bar so att i glämdåv tä lägg mi i kväss”.
Ä kam jänn bagär a Soldn så jättat Ström å donda add bageri dan nidi båkkam nidåni Kåssgatu. Ann bäkät ållt möjli brö, bå limpor, åll möjli slags bullär å skårpor. Dan va ä tjänli för fok min äst å trilla tä stan til å tjöp sig nå brö då däm suld västi fäbudär. Jänn dag kam Tråmbän i Gruddbudum ä stanät min ästn å djikk in å tjöpät si je limpa. Ann byrdå språk minn donda Ström och frägät um int eta bageri djikk bra, å ä kund int Ström näjk til. Män ann add byrtå få litä besvär minn ogum, berättät ann fö Tråmben. Då svärät Tråmbän: ”Då få du full byrå båkå litä störr skårpor så slipp du ansträngg ogor so mytji”.
Stapel Per i Rotågåm råkät Mångs Niss utåni tjörtjon jänn sundag sä däm add ve upå gusstjänst. Däm byrdå språk yvyr säjnä krämpor å ur däm måddä. Mångs Niss säjd att ann add då äldi si uvåni svardim än så ländjä. Sä frägät ann Per ur gåmål ann add inna bi. Per svärät att ann add fylla åttisju i lådigs. Nissä: ”Då e ä full int stur ide att du gor emat nå mer nu då du a täj di uppyvyr båkkan”.
Bom Lass i Esarvi add täj a si timbertjörning dan upi Vatudalim uvåni Fjärdim. Dan va skojän kvistån å stäkkån och snjo va ä så ä knävles el tidi, så Bom Lass fikk sveri ållt ann årkät el dågå. Ann vårt ju emat a Soldn å provianter ibland. Jänn sundag då ann va a Soldn kam ann tä fårå fobi misjonsåjsä å da råkät ann Indes Ull. Ull va ju relisjös å ann villd ju att Bom Lass suld bi frälst å få säjnä syndär fölåtigär, så kanstji ä djikk bätter i skoim fö onum. ”Näj ålldär” säjd Bom Lass, ”i a släjkt arbet så i bi tvundjin tä få sveri ållt i vill”.
Bom Lass kam tä språk minn Indes Ull um Guds allmakt. Ann tälät um fö Ull att ann visst nå så int Gud kundä, å ä va tä låjv jänn flintskålladn kall. Indes Ull säjd mot Lassä å säjd att Gud add släjku kraft så ann kund !att årä väkks å donda kallim. ”Ja män”, säjd Bom Lass, ”då e ann ju int flintskålladn länggär”.
Lind Kari å Ållper Ann i Bängsarvi brukät go näst verodär ätt gusstjänstn um sundågå å språk um vänd ä add ve fö någä så add däj. Jänn sundag add Ållper Ann ve litä pysjån så o add int kemi boti tjörtjo donda dan. Däm råktäs nästa sundag å då Ållper Ann fikk redå vänd ä add ve fö begravninggär, säjd o:
”Jasso – bar dömda gambel vanligor’.
Jänn vittär add Lind Järk i Bängsarvi äddji timbär väståni Garbjer bårtär mot Fuxandesknållam. Ä va int nå vidare tä timberskog å eta stjyfti så Järk fikk päjnas branug. Däm vårt i alla fall färdågär å ann va båta Markus å djärd rekningg. Sä tänkt ann att ann suld ta att litä åv ä roliga ann add gändji mist um mäss ann päjntäs dan västi skoim. Ann tog å säjd a Vera att däm kund djärå si jänn tur a Ståkklum å finatt nå roli da. Däm va bårt je viku å då däm add kemi att, råkät Järk Rullpers Andes dan inn nä bryddjon i Bängsaarvi. Andes frägät um däm add aft nå roli i Ståkklum män Järk svärät bar: ”Kelindji va ju minn”.
Gubb Arvid i Bråmåbudum brukät djärå si nå vänd ina Sturull Joan ibland. Jänn dag va ann ina Joan så såt ata bordi minn jänn tom kaffekupp brevi si. Ann sågåjt litä fonder-sam å då Arvid add sätt si upå såffo, säjd Joan: ”Nug e ä litä undli ur oderles ä e jän i värdn. Förr i tidn kund i ta sykkäln å tramp åv nidi Stjevi fö tä råk lida – men nu fö tidn e ä nätt å jämt i tar mi yvyr tjöksgovi å ini kamarn”.
Mas Gustav i Bängsarvi djikk boti Sturullgard jänn dag fyri påskär fö tä kum sams minn Stund I ur däm suld djär lag fö tä tjör fram nå vid frå jätt stjyft dan i Bårrbjer. Då Gustav kam ini stugu såt Stunill Andes å rätjät upåjänn sigarätt. Gustav tykkt full ann suld säj a onum yvyr eta så ann säjd att ann suld full int åldå rätj upå eta visä fö ä va int bra fö kruppim. ”Näj” svärät Andes, ” ä e ä full int, män ä ålld undå muggär”.
”Ä e full inggä muggär isu tidi” säjd Gustav.
”Näj” svärät Andes, ”dan si du att ä jop”.
Helmer Nilsson