Krångan Mas va boti skoim å tjörät timber jänn vittär. Ä va nå stjyft dan uvåni Fjärdim å ann bodd i je fäbustugu dan i Gottland. Ä va flerär i dömda fäbudär så va i skoim å arbetät. Ä brukät va so att um kvälda djingg däm bota verodär å dråkk kaffe å språkät um släjkt så add ända å nå ana rall. Jänn kväld va ä so att Krångan Mas add gändji bota Bäkk Järk så bodd i je stugu länggär osti täktn. Järk add koka litä kaffe men ä va full so att ann nänntäs int lägg å so mångg bönor. Krångan Mas dråkk full yr sänn kupp men då Järk frägät um ann villd a je påtår svärät Mas: ”Näj – i gor boti bättjän jän sunåni å ta mi je skop åv vatn – ä e nug läjk mångg bönor da så uti kaffepannan däj – ja dä e ä då visst”.
Insjobolajä add je dräjvningg jänn vittär sunåni Björkum milå lansväjim å Svartnväjk. Ä va fler Gruddbukallär så add fändji åggningg å eta stjyfti. Jänn åv däm va Lärka Gunnar. Nu va ä so att ann va int so nogadn då ann barkät bitär, så skogvaktärn Granlund vårt säj a onum fler gångg, att ann vårt tvundjin tä bark ryktyt, anas fikk ann sluta. Eta jopt full int utan Gunnar barkät släkså ann brukät djärå. Sä jänn frådag add Granlund tappa tolmodä, så ann fo botå stjyftä å säjd a Lärka Gunnar att nu fikk ann sluta. Gunnar fo emat a Soldn men då ä vårt måndan va ann botå stjyfti å ägg ändå fast Granlund add sagt a onum. Måsper Kal va dan å ägg ann o å add ärt ur Granlund add sagt um frådan. Ann djikk frama Gunnar ä frägät: ”Men du Gunnar – Granlund säjd ju um frådan att du suld slut ågga”. Då svärät Gunnar: ”Ja – men ä va um frådan ä”.
Jätt ana tag add polisn i Mora ve å Soldn å gart je släjk rassia. Däm add sitt ättär ur Soldbyddjär add stjöta si i trafitjim. Mas Andes så va fjälsman å Soldn va full minn ann o. Ä bar int si bättär änd att Lärka Gunnar åkät fast fö att ann åkät sykkäl utå lysä. Däm skrivät upp ann å ättär nå dågå fikk ann je stämningg å postim. Ann suld skrivå doda stämnindji å plikt någä kronor. Lärka Gunnar tog eta paperä å fo bota Mas Andes fö tä betal dömda bötär. Då ann kam ina Mas Andes lagd ann eta paperä fråmåni onum å sä säjd ann: ”E ä du äld e ä i så sa skriv namnä jän å lappim ä?”
Ville i Budum djärd si je vänd bota Rullpers Maria. Då ann kam däjt såg ann att ä såt je kelingg da. 0 såt å djärd sukko. Ättär jänn fläkk ärd Ville att Maria visklät a doda kelindjän: ”Bar isn ljot Ville a gändji så sa du få jänn kaffekupp”. Ville djikk åjt å djärd si je vänd bårtär mot Måsullgard å sä djikk ann ättbakär bota Maria. Da yppnät ann je liti spryndj i dörum å säjd: ”Nug vet i att i e ljot – men kaffe ä tyttjär i um”.
Mårtn Henry i Gesundum va boti budi dan i bym fö tä tjöp si nå jätå. Då ann kam däjt vårt ann vari att ann add glämt åv donda lappän ann add skriva upp ä ann suld and! å ann kam int ijug vänd ä stod å lappim. Ini budn råkät ann Tekla å byrdå språk minn ännä å ättär jänn fläkk frägät ann: ”A du nånn lapp i kan få lån å and! ättär”.
Av krippum kan man få är mytji roli. Ä va jänn släjkän embygdsdag båtå gambälgardim. Ä va åll möjli fok så väjsät ur ä djikk til tä båld brö, djärå sukko, spinn läjgan å mytji ana släjkt antvärk däm djärd förr. Ä va utställninggär o minn gambäl reskap å svärd så Vibes lärk add smäjda. Utåni fastukvistim a Krånggstugun stod ä två dukkor så va röstadär i gambäl solddräktär. Sjov add i dräkti å mi å add ve ini stugun å sitt ur däm spann å djärd sukko. I djikk åjt ä ställät mi mitt milå dömda dukkum å stodd alldeles kvär å funderät vänd i suld säj då ä suld bi nästa programpunkt båtå senim. Då kam ä jänn litn pöjk å tittät å dömda rösta dukkor. Sä tittät ann upp, såg mi rätt i ogor å säjd: ”E du livändäs du ä ?”
Donda däm kållät fö Blixtn va tjörtjvärd jänn gångg i tidn. Ann rindjät i tjörtjklukkum å trampät pustn a eta årgspylä ini tjörtjon. Jänn gångg säjd ann a Brutär Mas så va kantor, att ”visst spylätum vir bra i dag”. Ann fikk 25 kronor um årä fö ä ann djärd dan i tjörtjon. Ättär and va ä so att Brutär Mas fikk 40 kronor um årä fö att ann spylät vänn sundag. Eta tykkt Blixtn va litä gali å klägät näst tjörtjrådä å säjd: ”Ä e urättvist eta, i få bar 25 kronor fö tä få luft ini årgspylä å Mas få 40 kronor fö tä släpp åjt lufti”.
Mittjel Ull I Bråmåbudum fikk smått min mjöl a grötim je began fö ä add frusi utå åkrum fö onum. Ann fo bota Mattias dan i Sarlasgard å fikk lån jänn full säkk åv kvånn. Ann tåkkät å vändät att a Bråmåbudum. Nu bar int ä si bättär änd att ä vårt sumu les nästa år. Ann add luvå Mattias tä bjär att kvånnä ann add låna men ä add ann int duvå, ann fo bota Mattias jänn gångg til. Mattias vårt fundersam ur eta va å säjd att ann add ju int buratt ä ann add låna förr gåndjän. Då säjd Ull: ”Ant du glämt åv ä änn ä”.
Ä va skriftres i Bängsarvi je began å ä va donda Thunberg så va präst å do tidn. Mäss ann predikät kam ann tä säj nå ur syndåt ä va tä djärå sabbatsbrått å åldå min arbet um sundågå så va vöjldag. Sä ann ad,1 :ildå jätt bra tag yvyr eta, frägät ann Solas Jons ur man suld djärå um jänn äst dJ,l k nidi si i je mör um sundan. Då svärät Jons: ”Jaa – ann få full ligg dan däst ä bi måndan.”.
Sammils Danil i Bängsarvi byrdå bi gåmål å pysjån. Ann fikk nå i ogum så djärd att ann byrdå sjå dåli. Ann vårt tvundjin bota dukterim fö tä ärå vänd eta va fö fel. Duktärn tittät å ann å frägät um ann brukät drikk mytji starkt um dågå. Ä kund ju int Danil näjk a så duktärn säjd att antingen fikk ann slut drikk brännvin äld anas kund ann bi alldeles blind i ogum. Danil funderät jänn fläkk å sä säjd ann: ”Ja gåmål a i ju vurti å vemin um mytji a i – tro um int i a sitt ä mjästa nu”.
Jätt ana tag va ä so att Sammils Danil vårt utå pängg å ann suld ta si sudi Koopen fö tä sjå um ann fikk bårgg si nå tä jätå. Då ann kam utå väjän kam Rullpers Anders minn ästn å trillo såDanil fikk sittj å näst onum sudå båkkan. Mäss däm fo frägät Danil vänd ann vårt stjyldå fö stjussn. ”Int kåstär eta nå” säjd Andes. ”Ä va bra ä” säjd Danil ”men um i kan få lån två kro-nor åv di kan i ju bjod di upå jänn kaffekupp dan båtå Linkis”.
Jätt tag råktäs Bälter Andes å Joan Lind utå Vasn. Däm add ve inå Strandi å uträtta nå ärnd. Däm add int ve ilag dan i Mora men däm råktäs då däm tog ånggbåtn emat a Soldn. Då däm fo dan fobi Nåjsnes tykkt Joan att Andes såg åjt litä lessin å ann frägät ur ä kund va. Andes tälät um att mäss ann add ve je vänd a Åjtmeland, add ann funni jänn full litärputäll så nånn add tappa nidi däjtjä. ”Jamen” säjd Joan, ”ä va full int nå tä va lessin yvyr”. ”Jo” svärät Andes ”putälln var full – men ä va bar mjok i ann”.
Puti Rolf tälät um ur ann kamjug ur ä va då däm spylät upå je majstånggsresningg i Månggbjer 1955. Ä va Sten Boström så spylät dragspyl, Smiss Rune å Bäck Rune saksofonär, Flintull Ivar trumbor å sjov spylät ann gutarr. Ä byrdå minn att Tromben (Krång Anders) så va såmän stofö i Månggbjer, ställät si upå jänn stol ata majståndjän å äld tal. Rolf minns att ann byrdå minn tä säj att ”vålbormässo va jäldns tid å mismårs va !oväns tid”. Sä kam ann in upå musitjän å säjd att ”däm sambäl jop si stur ligor å blås upå ållt däm få tag i, å ta betalt så fan kan int anlit däm. A trumpet ä låt då så då jän äst uppär å dräjt. Näj – dragspyl ä e musik ä”. Sä spylät Sten å i å sä vårt ä dans kringgum ståndji. Litä senär vårt ä vanli dans. I kum int jug vänd fö låtär vir addum. Inggä föstärkärär fanns ä do tidn å inggän sjungät nå refrängär äld. Män kväldn va varm å fin å bå fok å muggär trävjdäs. A bästa åv ållt tykkt Rolf ä va att däm fingg betalt – elä tjugufäm kronor pär man.
Ä va jätt tag då däm add släjkä kursär da däm så villd fikk lär si tä båkå tunnbrö. Däm äld til boti bagärstugun a Tråmbu Kari å ä va Ka:I Kari så va såmän kursledär fö ä va ju o så kund båkå bäst åv ållum. 0 visst presis ur ålltingg suld va å ur ä suld gotil. Ä va int tä kumå å säj mot ännä. I jänn åv kursum add Boströms Inger frå Utåmör anmäla si. 0 add int frästa tä båkå nå tunnbrö förr men o vilid djänn lär si. Inger va ju mytji bättär upå tä spylå dragspyl änd tä båkå. Kall Kari tälät um fö Inger ur o suld djärå men o va int van eta så ä vårt full int nå så Kall Kari sätät. 0 byrdå trätt upå Inger men då säjd Inger: ”I e ju int van etanjän – vänt nu jätt tag så sa i fårå emat å ta dragspylä så få du ta ä å spylå jänn ryktyn vals så fåm ·✓ir ärå ur ä låt”.
Helmer Nilsson