Förr i tidn brukät ä kumå släjkä evanjelistär boti misjonsåjsä å predik. Jätt tag va ä jän släjkän så kam upå jätt möt dan i åjsi. Ann predikät yvyr synd å ur doda syndabördo kund bi mytji littär fö dånn så va frälst. Ann djikk runt upå eta mötä å frägät fok um däm va frälstär. Ättär jänn fläkk kam ann bota Bom Lass så add täj si fö tä go bota eta mötä. Ann frägät Lass um ann va frälst å ä näjkät Lass a. Evanjelistn frägät Lass: ”Är inte syndens börda tung att bära”? Bom Lass svärät: ”Jo – visst e o full ä, men jän åkär o minn. Å suld ä bi värrär så a i je klyv dan em så i kan bruka”.
Lärka Gunnar kam jänn gångg boti Indesnissbudi fö tä andl si nå jätå. Ann add skriva jänn lapp da ä stodd vänd ann suld tjöp. Ä va nug int so litt tä leså donda lappän å Gunnar add int so litt fö tä leså fast ann add skriva ä sjov. Ann byrdå i alla fall minn jätt paket bitsukkär. Indes Gunnar va rasnd kvikk tä ekspedier så eta bitsukkrä låg upå distjim fråmåni Lärka Gunnar inå ann add inna lesi att ann suld a jänn kupp åv väjtmjöl o. Donda kuppan kam fram läjk fort. Då säjd Lärka Gunnar a Indes Gunnar: ”Nu få du allt ta å djärå di je tomvänd mäss i få leså vänd ä stor mer å lappim”.
Jänn predikant så jättät Otz va i misjonsåjsi å Soldn jätt tag. Ann bodd visst dan ata någär o. Ann va int ryktyt svänsk fö ann add kemi frå oståtär någumstass då ä byrdå bi värdskrig. Ann predikät i alla fall i misjonsåjsi å va åjt i såkknän å pratät Guss ord fö släjkä så djetät ärå. Då ann suld fyll jämnum årum så vårt ä je insamblingg a onum i misjonsförenindjän. Däm va int ryktyt samsär ur ä suld sto å kuvärtä minn dömda pängum däm add sambla in. Månggär tykkt att ä add bort ve någä lånng bibbältäkstär så ann kund leså å minnas soldbyddjär. Då tykkt Mas Niss: ”I tyttjär att ä räkk minn: Jätt vördsamt alleluja”.
Kruse dan i Esarvi va skomäkär å brukät alvsol skonär a fok. Jänn dag kam ä däjt je pig a donda predikantim i misjonsåjsi så jättät Otz. Donda villd nug va litä märkvärdin ibland å ä va int ållär så tykkt um ann. Doda pigo kam minn jätt par skonär så predikantn egd å o säjd att o add älsninggär frå onum att um Kruse lägät skonär a onum så suld ann jop til så ann kam ini immäln. Då säjd Kruse: ”Äls du ättbakär att um ann innär fyri mi upi immäln så vill i då älldär kumå båtå eta odär ställä”.
Sammils Danil i Bängsarvi add fändji ä litä knapärt minn pänggum jänn sumår. Ann fann int nå ana råd änd tä go bota Ållmas Andes så va såmän kommunalman upå do tidi å add and um ållt möjli i såkknän. Danil frägät fint å fikk lån tvåundrafämti kronor åv Andes. Däm kam sams um att ann suld betal ättbakär doda somo innum tre månadär. Eta va kringgum missmåstidn. Tidi djikk å int såg Andes nå pängg frå Danil. Jätt tag framlär mot joln råktäs dömda bådär utåni Koopän. Ä add inna bi vitträn å ä kam någu snjoflagu. Andes stanät til å frägät Danil um ann add glämtåv tä betal eta ann add låna. Ä add ju gändji nästan jätt alvår. Danil kläjät si i skållam å sä säjd ann: ”Ja-a, ent ä gambäln ur tidi gor”.
Åkanssons Sixtn i Ryssum va målär å tog a si målningg i uläjk byum i näretn. Jänn gångg suld ann mål tjötjä a je kelingg i Väjkum. Ann tog inn säjnä inkär å pänslär, lagd åjt någu tiningg å byrdå spakkäl. Dada kelindji va unödit nogadn fö o kam ini tjötjä minn jätt sturt paper så o lagd nidå govä. Då säjd Sixtn: ”Ja takk ska du a – men i tror att i räkk upp ändå”.
Agmans Ann å Böl Kisti råktäs utåni Njuttbudn jänn dag å byrdå språk minn verodär. Ann frägät um Kisti äntligen add vurti sams minn karrim sänn. O visst ju att däm add äldå bråka minn verodror ländj. Kisti svärät: ”Näj – so ann a buri si a sisst tidi så e ann so vedärvärdin så ä gor då int tä va ilag minn ann”. Ann: ”Vändfö kunn int ir ta å stjyljas då”? Kisti: ”Näj so litt ska ann int kum undå”.
Dan nårdi Masklåsån i Bängsarvi brukät fler usåld djär lag då ä vårt tryskningg um begani. Ä va bå Masfok å Busfok, Sturull å Björkqvist. Ä va so att dånn gardn så tryskät bjod upå kaffe bå upå fyrmidan å ättärmidan. Ä brukät jämt bi någu istoria ata kaffebordi. Jätt år då Mas Gustav bod upå kaffe berättät Björqvist att ann add ve boti tjörtjo jänn sundag. Ä va Nyvall så va präst å ann add predika um ur gäft ä va tä kumå upi immäln. Ann add berätta um Jakobs stikå man fikk klesi uppättär fö tä kumå ini salietn. Sä upå nåti ättär add Björqvist dröma att ä va domedag å fok suld klesi uppättär donda stikån fö tä kumå in genum pärleportn. Brevi stikån stod Jakob sjov å delät åjt kritor. Fö tä kumå genum pärleportn suld vänn å jänn dra jätt sträkk minn kritan upå je stur grifältaväl dan upp fö vänn å jänn synd man a gart. Upå dada tidn då eta ändät va ä jänn läsman å Soldn så jättät Kettisen. Ann va frå Övdalim å va jänn ryktyn sprätt å add nug aft bå jätt å ana för si. Ä va nug int månggär så tykkt um ann. Då Björqvist kam frama stikån å suld klesi upp, såg ann att Kettisen kam klesjänd nidyvyr. ”Jasso du” säjd Björqvist, ”vild int däm a di dan upp ä”. ”Nejdå” svärät Kettisen, ”I sa bar nittär ättär mer krita”.
Rull Lars i Ryssum add ve åjt å täj si jänn ryktyn fäst jänn logdaskväld. Då ann add täj si emat framtärmot mårgånim, känd ann att ann va ljot unggrån å tykkt ann bövd få nå i kvidn. Ann tog si frama skafferidörum men då ann yppnät såg ann att ä va alldeläs tomt dan ini fö ann add glämtåv tä boti budi. Brölådo va tom omin o. Då Las såg att int ä fanns nå tä jätå, vårt ann förargadn å sländjät att skafferidöri å säjd: Jää – i få full knäpp mi je flugu då”.
Gambäl Rullpers Andes i Bängsarvi add jänn pöjk å ann o jättät Andes. Ann fo a Ståkklum upå arbet men kamatt ibland å bodd då dan nårdi Båtåjsbåkkan. Jänn gångg då ann va em add ä gändji gali minn avloppsbrunnim dan nist i båkkam. Ä add svämma yvyr så ä djärd bå luftät å sågåjt eländit brevi dan. Andes va branug jälåk yvyr eta. Jänn dag råkät ann Bom Axel utåni Koopen å Andes byrdå skäll so ljot faliet upå kommunim så int kund stjöt eta bättär. Då ann add äldå jänn fläkk, säjd Axel: ”Du få full ta å jop kommunim litä du o. Ä finns ju je änkäl lösningg. Ta telefon å rindj bota Detlof nidåni di dan i båkkam å kumir samsär um att int ir goir uti skalusä upå sumu gångg”.
Ållper Ann i Bängsarvi va kelingg a Sturull. Jätt tag vårt o so pysjån i kvidim att o v2rt båtå lasarättä å da vårt o kvär någä dågå. Ä djikk jänn fläkk å då o int fikk kumå emat, tog Sturull bussn a Mora å va upå lasarättä fö tä älså ännä. Då ann kamatt råkät ann Mas Gustav dan ata gatulampon. Gustav frägät ur ä stod til minn kelindjän. ”Ja” svärät Sturull, ”ä e varkän bättär äld sämmär – snarär tvertum”.
Amusull Las djärd rekrytn i Falun. Ann add ju aft and um ästär dan i nörder Amusullgard i Gruddbudum så ann vårt kusk. Dånn så va kaften dan å rejemänti add jänn ridäst å brukät djärå si nå vänd ibland. Dånn så add and um donda ridästn va sjok jänn dag så Las fikk årdär tä ställ i årdningg ästn fö kaften suld rid je vända. Las va ju bar van vi arbesästär så ann vårt litä issin så ann råkät vänd sadäln bak fram. Då kaften kam å suld sätt si upå fikk Las je ordäntli uppsträkkningg. Las tykkt full ann suld försvårå si så ann säjd a kaftenim: ”Ja men kaften – i visst ju int vänd fö ålld kaften suld rida”.
Ä va vållbormässo i Kulårum å däm add dräj jop jänn stur kas dan nidå fjerun så suld brännas då ä vårt kväldn. Ä kam mytji fok däjt fö tä sjå då kasan brann å då kärn sjunggät lådigsväjsor. Ä va so att ä suld kumå jätt slod åv berättkrippär ättär väjm minn fakklor så däm suld kast uti kasan fö tä få ann tä brinn. Eta drog åjt upå tidi. Bond Kal add gändji el kväldn å snegla å kasan å sjoktas tä tutt å. Ann add ju gart so i mångg år. Ättär jätt tag djikk ann å sätt si upå jänn bänk brevi båtåjsä i lag minn Bond Erik å Ryss Niss. Ann väntät ä väntät å ätt sluss säjd ann: ”I tror bestämt att ä e bar i så a tändstikkor minn mi i kväld”.
Förr va ä jänn ryktyn sturspylnan dan i Utåmör så däm kållät fö ”Knipen”. Ann jättät ju Kistnis Anders Nilsson, men ä va ä då inggän så säjd. Ann vårt kålladn fö Knipen fö dö att ann jämt säjd: ”Um ä knipär så” våndivänd ä va frågan um. Ann add ju seti inn för att ann add vemin då däm djärd knep å läsman då ann suld ta embränninggspannor fö däm dan i Utåmör. Knipen va rasnd tä spylå å ann vårt anlitadn mytji åv då ä va djässpod å ana kalas. Jätt tag va ann å spylät upå jätt djässpod så äldå i fler dågå å ann spylät mjässt el tidi. Ä va jänn dan så vårt undrum ur mytji låtär ann kunnd. Ann djikk frama Knipen å säjd: ”Du kan allt bra mångg låtär du Knipen”. Då svärät Knipen: ”Jodu – å ändå a i bar täj åv rugån”.
Kox Margit i Rotågåm va je dukti kelingg å kund djärå ållt möjli. O va slattäsk å kund vamin då ä föddäs krippär å va litä sjokstjötäsk o. Jänn kvälld då o add ve bårt å slatta kam ä någä såmä luffärär ini stugu a ännä å tyddjät pänggär å litä jätå. Margit va trätt å villd bi åv minn dömda bådär så o säjd: ”Pängg ant i någä tä djä bårt å jätå ant i inna dona men um ir vilir a vesätt ordäntli lavemangg så kunn ir få ä”. Luffärär vändät i föståvi å lodät iveg.
Bältär Andes å Joan Lind brukät djärå si nå vänd a Mora fö tä itt upp si nå tä djärå da. Va ä skapli vedär kund ä änd att däm tog si fö tä sykkläl däjt. Ä va upå do tidi då ä va jänn släjkän smal sykkälveg yvyr Sundä. Da fanns ä je tröjbrun yvyr vatnä så ä djikk tä bruka. Doda bruni va so smal så ä djikk int tä sykkäl i bredd.
Ä va jänn fin lådigsdag då dömda två fo a Mora. Då dämm kam nidi Sundä åkät Joan fösst å Andäs kam ättär. Ä va so fint vedär att Joan tittät si umkringg å såg ur soli sken. Ann vårt so til si att ann galät a Andes attyvyr ärdi: ”Sjänn ur fint ä e jän
– å ärå ur fint fuglär kvittär”. Andes add fullt djärå tä sjå var ann åkät så ann svärät: ”Jää – spikkär sjungg full int nå jän, ä e männ sykkäl så e usmord”.
Helmer Nilsson