Ä bi litä uläjjk dialäkktär åv soldmål jän. Ä finns ju ord så innt e sumules yvyrållt i såkknim. Dömmda/dämmda, da/dar, ättbakär/jättbakär…
Ja, Anna, o va då så glömsk så, å branug tyllån upå nå vis. Jätt tag sulld o få fi nå släkt båtå gållfbano å prov ur ä djikk til da. Fösst slajä o djärd vårrt ljotfint å rasnd långt!
– Ita va ju roli ä, let o.
Sä djingg dämm a ä ålldi bålln add fe, å dämm pratät umm ållt möjjli ana mäss. Sä stanät sällskapä ännäs, å då säjjd Ann
– E ä männ tur tä slå nu ä?
– Täjj, du a ju släjj nys!
– Jasso, a uka ålld då?
Ita a Ann tålå umm siov. Då o bodd bårrt jätt tag, så fikk o lov tä åk pendeltåg då o sulld båtå arrbetä. Jätt tag råkät o upå någä så o känntäs att. Dämm byrd-å prat vi verodär, så o glämmd alldeles åv tidi, så ännäs tåg fo iveg.
– Ja, ha det så bra då, säjjd dämm a on, å sä stjyldäs dämm a. Åttåni ryddjim ärd o:
– Skulle inte hon med tåget?
Då djikk o a odär ålldi upå perånndjim, däjjt ä djikk bar inggänsta…
Jätt tag sulld Bondesons Kari tålå umm fö nånn så innt kunnd soldmål att o add sitt je åm någär, å o va ju kvikktänkt å reknät åjjt att umm åm jättär ”halm” upå svänsko, så måsst ä bi son:
– Ja, det var en halma!
Mon a berätta fö mi umm nå usåld, da dämm nys add fänndji telefon. Ä va branug länndj sä, föståss. Ållär i usåldi add innt bruka donnda telefon änn, å sä rinndjät ä. Nu minns innt i umm ä va nånn stur nånn älld jänn kripp så tog upp lurn, älld ur ä va, männ i alla fall så svärät ann
– Goddag. I kann innt telefona. Adjö! å sä laggd ann upå lurn.
I minns jätt tag då Ann add glämmt åv ta fram brö frå frysim, då o sulld bjod mi å Frida upå kaffe å smörgås. O djikk nidi tjälärn, da frysn stodd, å kamm upp minn jänn fin tjåkkbull.
– Du e dukktin tä båkå du, säjjd Frida. E ann läjjk fin unndär o ä? (Ä e svårär tä få tjåkkbullär fint gräddadär innunndär.)
Ann vänndät bullan upp-nid, å ann va då så fin unndär o så.
– Ja, du e dukktin du, säjjd Frida jänn gångg til, å Ann laggd bullan upå bröfatä.
Ä vårrt tä språk umm bakningg å släjjkt, mäss Ann kokät kaffe å sätt fram kaffekuppär.
– Täjj, sulld innt du täjjn upp bullan ä, säjjd Frida. Å var e smörä då? I a ålldär ärt Ann sveri nå so rasnd!
O add sätt smörä ini mikrovågsungnän.
Andes, 10 år, va jälåk å fa-sänn, så add älld-å reta onum el dan. Ättär annd fikk an nug.
An galäta fa-sänn:
– Då du bi gåmål ska i spjänn undå käppen fö di, kallsat.
Sörbu Göran va vakktmässtär i soldskåjjlan, å ä vårrt tal umm nå fönnstär, så va dåli upå nå vis. Jänn lärär add fö si att nånn add fösötja lågå eta nå tag.
-Ja, det var nånn som rutade i det där, säjjd Göran.
Trodd ann att ”rota” jättät ”ruta” upå svännsko älld tänkt ann upå fönnsträ, så ä vårrt ”rutade” då ann sulld säjj eta? I tost innt fråga.
Vir addum främmand jänn sundasättärmidag. Grannär va näst våss. Mon å fad va jän o. Vir sturor såtum å dråkkum kaffe. Grannpöjtjen Andes, 6 år, låg nidå govi mitt mot Joan så bar va någä månadär gåmål.
Dämm lyftät upå skållär å tittät å verodror. Joan kamm igångg å jållkät rasnd, å Andes ärrmäs-åv ättär onum.Mon säjjd:
– Tro vännd dämda akkoder umm? Grannkalln svärät:
– Stjyftä åttå Nåtbjer.
Mås Ejnar va båti Koopen å tjöpät kvällstidnindji.
– Ä fätäs je kron a di, säjd kassörsko
– Ä djär so a di o, säjd Einar å djikk.
Lennart Thorslund va jymnasielärär å kåmmunalråd i Mora förr, å sä vårrt ann dukktär i istoria å skrivät bökrär å artikklär. Ann bryr si rasnd mytjy umm dalsko o. Ja, ann e bra dukktin upå mytjy. Sä kann ann djärå bra sammanfattninggär o. Upå jätt möt umm kussär i dalska säjjd ann:
– Ä ädd ve bra mytjy bättär umm ä ädd ve littär.
Mäjj mona o va litä spötjån åv si. Jänn dag så stodd o å väntät upå bussn i Mora ättär jåbbä. O stodd ata Sibyllatjåstjän å dämmda biografannonsär upå Tjörtjgatu. Å bäst ä va så såg o jänn kall så stodd å tittät upå dämmda annonsär. Ann add ve å tjöpa si jänn kårrv minn brö så ann älld i jändär nävån. Täjmän, tänkt mona, etan e ju Johan så i jåbbär ilag minn. Nu sa i full ta å sköjj litä minn ann. Å sä smygät o framm å bet-åv jänn stur bit åv donda kårrvslåndn. Männ då kalln vändät si umm, ja, då bar innt ä si bättär anäld ä va jänn elt ukunnån kall så glonät nid upå änna.
Sylvia Måsan add sammbla jop ita å
Sara Halvarsson a rita å måla