Ä byrd-å bi lådin, å väjjän sunå fjosi add vurti berån. Stig å i vaum da å läkätum, släkså vir djärdum vänn dag. Fok så innt känntäs-att våss trodd att vir vaum billinggär – läjk sturär å sumules rösstadär i nå ljosgrön overallär. Modär i Stig add söma dämm a våss, o va ju sömäsk. Donda overalln va bässt pladdjä i visst, bar fö att då såg i åjt släkså Stig – nässtan såmän pöjk. Fö ä va pöjk i ädd vilja ve. Då ädd i fänndji rod, blannk läksaksbilär då i fyllät år, å kannstji jänn ratt-tjok tä jolklapp. Fasst bässta minn tä va pöjk, ä va ju då vir pissätum å våss. Stig bövd bar dra nid dragtjädjo å ställ si någär, mäss i vårt tvunndjin köjt ema mon å ärå umm o villd jop mi. Släjkt e urättvist, ä!
Bässt ä va kam ä jänn kall sykkländäs frå oståtär. Ä va Svän Joan så sulld båta Ryss Niss å spylå fion – an add fion upå paketålldärim. An uppät åv sykklim å byrd-å språk minn våss.
-”Ur jättär du då?” frägät an Stig, å då svärät an föståss: -”I jättär Stig”. Sä frägät an mi: -”Å ur jättär du då?” -”Ijättär pöjk”, svärät i då. -”Ja, männ du a full nå namn”, säjd kalln. -”I jättär pöjk!!” -”Ukän eg di då?” -”Fad å mon”, säjd i.
Då tog an sykklän å knallät åv inå Ryssgard. ”-Ä va jänn snäll kall eta”, tänkt i. ”An glisät fasst i ljog”.
Sä djikk ä någä vikur, å ä vårt närapå sumårn. Pingst jättät ä, å då va ä två sunndågå i rad. Då kam mäjnä syssträr emat å ällsät-å. Dämm va sturär dämm, å va bårrt någär å tjänät. Nu add båd två söma si ny sumår-kläninggär, jedör add je så va bljomån, å odro add je så va mörkblår minn nå väjt prikkär upå.
Ir äddir su sitt dämm då dämm kam åjt upå pingstdas-mårrgån! Ur finär dämm va! I vårt närapå bljog. Dämm add afft papilljåttär i, å va alldeläs låkkågär minn mitti-bena, å dämm add bannd upi åri. Sä add dämm silltjäs-sukkor, ögklakka skonär minn remär å måla läppär. Å ur dämm lufftät pudär!
Då kam Ryss Gustav min kamera. Ä bar åv nida sjom, å da knäppät an upå dämm, knäppät å knäppät. Dämm såt upå jänn stur sten uti vatni, dämm stodd utå flåtåm, dämm såt uti grasi, å glisät å djärd si finär. Ät sluss kam dämm emå gardn å ställät upp si fråmå stugun. Män då tänkt i: ”I e full je sysstär i, o. I ställär mi mylå dämm å e minn”.
Då säjd jedör: -”Du få va minn, män då bi du tvunndjin inå sätt å di je kläningg”. -”Sätt å mi je kläningg fö tä knäpp kort! So slut ä då va! I brukär full innt nå kläningg! Jämrnt su dämmda bestämma!” I issät upp mi mer å mer, dässt i byrd-å bula. Då säjd Ryss Gustav: -”Ställ di mylå dämm du Margit. Nug duv overalln. Män du få ta åv di doda stur plös-ätto, anas synnas innt ogor a di.”
Gustav va full snäll, an! Å förästn så bestämmär full an så eg kamero. Ä kann ännd att i sömär mi je bljomå kläningg bar i bi stur. Ä kann ännd att i tjöpär mi litä pudär, o!
Lina Margit
