Nyår, sekelskifte, millenniumskifte – allt på en gång. Så det kan bli. Alla fyra siffrorna i årtalet utbytta, det gör att vårt kära 1900-tal känns extra långt tillbaka i tiden. Låt oss ändå dra oss till minnes något av det som satte färg på sista varvet, det som kallades 1999.
Väderleken t.ex. som spelar så viktig roll, den kunde ingen klaga på. Som på beställning kom den mesta snön lagom till Vasaloppet, ingen vårflod med besvärliga översvämningar och inga skrämmande åskväder. En vacker höst då lövträden stod gröna en hel månad längre än vanligt, och sedan kom december med både kyla och snö som gav den rätta vita färgen åt årtusendets sista julhelg.
Stort tack för det fina programbladet som turistföreningen delar ut varje vår för att vi ska komma ihåg tid och plats för sommarens aktiviteter. Även om det mesta är tradition så finns det alltid något nytt, som nu den 6 juni då vi fick vara med Nationaldags- och Sockendagsfirande i samband med gudstjänsten. Musikkår från Ludvika, fanborg och högtidstal, det får gärna bli tradition det också.
Under rubriken ”Klikten, Bjärsåkern” kunde vi läsa om arkeologiska utgrävningar av vikingabosättningar. De som deltagit i vinterns arkeologikurs fick nu turas om att gräva under fyra veckor och bl.a. hittades en intressant pärla. Övriga intresserade kunde delta i guidade visningar.
Kampen för ett sockenhus präglar detta år. Som alltid är det trögt i portgången då ritningar måste göras om, diverse tillstånd anskaffas och framförallt pengar insamlas så att det räcker. Men en stödgala på parken i januari blev en fin start för denna insamling och en helafton som sent skall glömmas tack vare underhållningen. Ett fyra timmar långt program med hundratalet medverkande fördelat på två scener, det var grejer det. Våra populära soldkelingär ansvarade för utformningen och alla underhöll gratis.
Frivilligt arbete har alltid kännetecknat Sollerön och den seden bör vi alla vidmakthålla för att rädda vår bygd från tillbakagång. Den som har förmåga att ikläda sig ledarskapet för angelägna projekt kan då bli förärad titeln ”årets solleröbo” och tilldelas en guldtacka tillverkad av Tolla Marianne. Mås Helmer Jönsson och Hol Hans Persson fick vid sockenmötet i mars varsin tacka för att de inte förtröttades i sin strävan att åstadkomma en cykelbana till Levsnäs och Lerön.
En stor gåvoauktion hölls i juli på idrottsparken då massor av saker bytte ägare. Vad den ene tröttnat på kan en annan bli glad åt, var parollen och allra gladast blev naturligtvis sockenhusinsamlingen som fick ta emot 40.000 kronor.
Årets julklapp var naturligtvis soldmålsboken som blev färdig i alldeles lagom tid. Med hjälp av den grundliga soldmålsinventeringen kan vi nu svänga oss med uttryck som solleröborna använde i gången tid istället för att blanda in så mycket engelska som vi ändå inte kan uttala rätt.
Att vi inte längre har fiskodlingen i gång är ett minus för vår ort, likaså att bankerna försvunnit. Men vi har glädjeämnen ändå i form av en ny slöjdaffär kallad Gruddbudi och ny innehavare i Uno-X-macken som nu öppnat affären igen.
Något helt nytt är besökstjänsten som kommit igång på Hans Lundins initiativ. Han lyckades t.o.m. ordna så att några EU-slantar kommer tillbaka avsedda för de omkostnader som blir. Ensamma och nyinflyttade kan genom detta få kontakt och gemenskap och kanske hjälp att komma ut på någonting.
Midsommarens cykeltävlingar behåller sin popularitet och solleröloppet vanns i år av Marcus Ljungqvist från Falun, medan Madelene Lindberg från Borlänge segrade i damklassen. Örjan Gustavsson från Skoghall triumferade i Soldvarvi där Susanne Ljungskog Burseryds IF blev etta i damklassen.
Tänk så små bekymmer vi har här på lilla Sollerön medan krig och naturkatastrofer härjar i vår omvärld.
Rull Elsa
