Då däm add släj je! »Svartn«, add däm ve upi Gas (Garsås) frå äkkti min däm så add vurti dömdär. Så um däm så ärd däm til villd råk däm inå däm fo båtå Långålman min däm, fing däm ru a Gas å råk däm båti jän gard da, ä va ju summär så fing livstid.
Ågå-Ull add ve min ann o, män int fikk då ann livstid intä annälld ann kam att förr. Då add Mas-Margit aft Kisti litn. Däm add rutt a Gas å gändji båti gardn da däm va. Å då kullo add sitt fa sän å Mas-Margit add ställa on nidå govä add o gändji bårtyvir govä båta onum. O add åldär frästa å gändji sjov förr, å nu djikk ä bårtyvir elä govä.
De första stegen
När de som slagit ihjäl »Svartn« hade blivit dömda, fick de åka till Garsås så att deras anhöriga skulle få möjlighet att träffa dem innan de åkte till Långholmen. En del hade ju fått livstid. De anhöriga fick ro till Garsås och träffa dem i en gård där.
Ågå-Ull hade varit med, men han fick inte livstid utan kom hem tidigare. Mas-Margits dotter Kerstin var då liten, omkring ett år gammal. De rodde till Garsås och gick upp till gården där fångarna var. När flickan fick se sin far ställde modern ner henne på golvet. Hon gick då tvärs över golvet till honom. Hon hade aldrig tidigare försökt gå själv och nu klarade hon hela golvet.
Februari 1939
Anna Matsson
Kulåra, f. 1880 d. 1957