Ur i fikk mätt fösst arbet? Ä va sä i add sluta skåjlam. I fikk byrj-å upi afärim a morbror männ – lndes Gunnar – upå 1954 tror i ä va. Då byrd i å såmm springg sjas da.
Man fikk köjt åjt å inn å utå ämmt ålltmöjli. Ässtskonär skulld jänn del a, å ässtskosömär, å nånn skulld a nå masonitstjiv. Sä va ä nånn så skulld a fotosjen uti jänn putäll. An add liksåm jätt lager utå gardim dan, Gunnar. Sä kam ä nånn så skulld a melass, å släjkt o add an uti nå buttär dan åjt så man fikk utå ämmt.
Ä va mytji arrbet bå åjt å ini afärim. Gunnar säjd a mi: ”Gok utå mal etanjän, du!” Då va ä kaffebönor dämm sald, å man fikk jätt släjkt paket minn bönor. Någu kelingg kunnd säj a mi: ”Du ska målå itanjän upå treo”. I tror ä va fämm läg upå doda kvänni åjt dan, ä berodd upå ur groft dämm skulld a ä. Så so fikk man ju djärå då.
Jaa – sä kam ä nånn varubil, å då skulld man va åjt å jop-til tä bjärå inn gräjjär utå lagrä. Sä säjd Gunnar, att nu få du ta sykklän minn doda lådo du a upå pa ketållderim å åk a Utåmör minn jätt mjölpaket å jätt margarinpaket å sukkär. Ä va Stolt Svea så add beställa släjkt, så ä va bar tä ta sykklän å åk nidi Utåmör å Jämn inn ä, å sä ättbakär upå båkkan attä.
Jaa – sä va ä tä ini budi. Da va ä nånn kall så skulld a späjkär, å an fikk fi utå lagrä å fin-att si nå. I innt bar inn, så säjd Gunnar a mi att i skulld åk nidi Gruddbudär. Ä va je kelingg så add beställa agärgryn å sukkär å mjöl, å sä je gräddflasska. Män i tälät umm fö Gunnar att ä e slut å gräddär. Ä va släjkä glas flasskor. ”Då få du båta Sturan Margit båti Njuttbudn å lån je”, säjd Gunnar.
Så ä va bar tä ta sykklän å åk båta Margit å lån je gräddflassk, å sä tä fårå nidi Gruddbudär minn ålltjop. Nu va ä såmm so, att då man add låna nå i Njuttbudn, så va ä bar tä fårå däjt å bjär-att ä så fort mjokbiln add kemi. Va ä so att ä felät nå a Margit, så kam o båti lndesbudi å lånät. Dämm lånät åv verodrum fö tä ställ upp fö kundum säjnä å ställ så ä fanns gräjjär jämt.
Ättär je tid fikk i jänn släjkän långg-rukk åv Gunnar, jänn grår jänn. I va ju så litn då så donda rakk ållt nida govi, å i fikk jätt stjärrp tä linnd två varrv runnt kvidn. Nu add ä gändji så långgt så i fikk byrj-å lär mi äkkspidera. Man rev åv si jänn paperslapp frå jänn rull unndär disstjim, tog upyr blyaspänno yr fikkon å laggd etan upå disstjän. Sä kam ä nånn kall så skulld a jänn mysismörsbutt, så i flukkät fram jänn släjkän å lagd an upå disstjän. Nu kum innt i jug vännd an kåsstät, männ ä va släjkä ujämn prisär, nittiått ör kanstji. Jaha – då skrivät i 98 upå donda paperslappän. Sä skulld an a jätt margarinpaket, ä kåsstät full jänn å trättifyr, älld nå, så då skri vät i upp I :34. Sä skull an a jätt spisbröspaket, Rättväjksbrö va ä. Jaha! Ä kåsstät full jänn å sjutti, kanstji, så då skrivät i upp ä. Ja, sä duv ä sä, säjd kalln.
Då drog i jätt sträkk, å sä skulld i åkk-jop ålltjop etandan. Å du vet full ur eta va! Man va full innt så slänggd tä rekän upå do tidn, å sä va man ju litä bljog, o. Å nu va ä ju släjkä stur, ujämn tal upå slutä, sju å ni å sonä, så ä djikk ju innt tä bruk skållan, utan då sätt man visstärnävån unndär disstjän å sä brukät man finggrär unndär dan å reknät. Såmän rekänmasin. Ä djikk ju vådli bra etandan. Å kunndn villd a paperä å kåntrållrekän ättär mi an då förstås, ä va noga ä! Sä va ä tä båti donda stur kassa-apparatn så Gunnar add, å slå in upå nå stur knappär å vev upå vevi fyr-fäm varrv. Då Jet ä ”tjongg” å sä kam lådo åjt. Umm kalln då add lämna je fämma, så tog i mot on, vändät ryddjän a onum mäss i brukät finggrär å reknät, å sä sjå så kalln fikk-att rätt.
Ja-a! Ä va mångg episodär ini budn! I kum jug jätt tag, ä va mytji fok inn dan så stod å vänntät. Ä va Gunnar å i – å i tror ä va Sarjons Inger å Flintull Ivar – så jåbbät dan. Då kam Buslas Ull in genum dörär. Du ska då innt tro att an ställät si å vänntät ilag minn odrum inntä! Nääj då, an djikk runnt disstjän an, åttåminn våss så äkkspiderät. Båti våsst-skåpä minn glasdörär. Da ini va an å skar å smakkät å åt åv åll såntum. Sä kam an minn jänn allv våsst båta mi å laggd an upå disstjän. Sä tog an pekfinggrä. ”Stjär åv mi jänn släjkän klunnd, du!” säjd an. Ä va bar so, ä. Sä djikk an åjtumm sä, å ställät si da an skulld, å i fikk stjärå åv jänn bit släkså an add sagt å båtå vegå upå våj i. Ja-a, ä ädd full sku ve idag ä!
A ögärsäjdon ”Linkis” – Knuts & Svensson. Längst bårrt ”Melins”.
Jätt ana tag kam Lärka Gunnar ini budi. An anndlät jämt i Indesbudn, an. An va litä tystlåtin åv si, donda Gunnar. I minns så ve! då an kam ini afärn minn doda plösätto å si, litä snett upå skållam. Då kam an frama mi, låjtät si yvyr disstjän å vissklät a mi: ”I ska a jänn skårrpkupp åv di”. ”Ska du a långgor älld runndor då?” ”Ä va’nt noga nå”. Jahapp! Unndär eta våsstskåpi, da unndär va ä jätt skåp til minn glasdörär i. Da nidi addum vir skårrpkuppär upå visstärsäjdo, långgskårrpor å runndskårrpor fråmåminn. Så i tog jänn kupp långgskårrpor å sätt upå disstjän, i. Gunnar tog donda, lyfftät upp an å tjikät upå an, rynntät upå näsär, å sä säjd an: ”A’nnt du nå runndor, ä?” Å ändå add i fråga an nys. Etan va jänn rolin jänn, ä! Ukän man! Å sä skulld an betal, i tror ä va nittifäm örä. Då tog an upp jänn litn pungg minn tvåöringgär å jättöringgär å nånn litn blank slannt. An stod dan å fiplät å reknät ländj inå an fikk jop etandan. I tog mot ä å stuppät ä nidi kassa-apparatn, å sä fikk an jätt kvitto. An stuppät nidi kvitto nidi smålandspundjän å knäppät-att, stuppät an nidi fikko, vändät upå si å djikk två stig. Sä kam an ättbakär, låjtät si yvyr disstjän å säjd: ”I ska a jänn assk Domi’no”. So va ä jämmt! Fast ä jättät ju Domino.
Ä fanns fler släjk roli figurär så va båti budi. Ä va jänn frå nidi Gruddbudum
– i se innt ur an jättär. An skulld a je rugkaku. Upå disstjim va ä jänn glasdissk minn bullär å släjkt ini, ållting va i los vikt. Vir addum je tångg tä ta ä minn, man få ju innt ta i släjkt minn finggrum älld. Ja, då skulld kalln a je rugkaku, så i tog jänn paperkupp å njop i je rugkaku minn tåndjän. Män då add innt rugkaku rornä i kuppam, så i älld-å fiplät å fiplät fö tä sjå urnm i fikk nidi on. Då djikk kalln runnt disstjän, tog i rugkaku å rev iser on i två delär. ”Faldäm ta, eta va full innt noga nå!”
Jänn gångg skulld i utå ämmt nåntingg utå lagrä utå gardim. Upå do tidn add Andäls-bantjän kontor i sumu åjs. Ä va je stur verannd upå baksäjdon, å da va dörär ini bantjän. Indes Niss va stjäfå bantjim. Då i kam uppyvyr trappo fö tä go ini budi minn ä i add ämrnta, då stodd dörär upå vid gaväl ini bantjim, å fönsträ va yppi så ä va kåssdrag. Eta va unndli, tykkt i, så i tjikät inn genurn dörär. Da stodd kassaskåpsdörär kav yppigär å unndralappär drev dan ini, i kåssdraji. Ja, då add Indes Niss gändji upi bostadn sänn å iti frukåsst, å lämna ålltjop so ä va. Ä ädd sku veri nu ä! Då ädd ä nug ve rent dan innä! Så i säjd-a Gunnar, i, så an fikk då go upa Indes Niss å säj-a onum tä go nid å täp-att.
Ä va då sagt ana tidär då, mot ur ä e nu. Tänk, urnm man ädd sku rindja båta Jan Thorell i Kopän å fråg an, umm an ädd vilja åk nida mi minn jänn mjölkupp å jätt strösukkärpaket. Umm innt an ädd afft nå gräddär em, kanstji an ädd åka a Mora ättär litä. Upå do tidi va ä sörvis! I tror sagt ä va båti sju affärär å Soldn. Ållärjop värkät go bra, i vet då innt vänd-fö. Å i dag gor ä djärå nug fasst ä e bar jänn.
Sunken