Första orienteringstävlingen

År 1933 anordnades den första orienteringstävlingen på Sollerön. Det var Dunder Carl Ohlsson och Albert Påls som introducerade den sporten inom SIF. Kartorna hade de ritat själva. Starten gick från idrottsplatsen och den första kontrollen låg inne i Pålsgårdens vedbod. Tjugofem man ställde upp och segrare blev Karl Lindgren.

Arrangören och skalden Dunder Carl, D K, återgav tävlingen och stämningen vid start- och målområdet i versform på sollerömål. Hans människokännedom och humor kommer här verkligen till sin rätt.

Vir addum å Soldn je slags orientering,
då ä djällät va kvikktänkt, um ä suld bi nå placering.
Fö Påls-pöjk å D K däm add rita nå kartor
så va bar-nå sträkk, å -nå prikkär så va såmä vårtor.

Å idrottsplassim däm startät upå jätt viliftitt sätt,
å Lavas lärk an add uflax, så an fikk nummär jätt.
Du känns full vi lärk an så diktär å trallär,
men nån säjd att an köjtät släkså åtitgambäl kallär.

Men an föstod si å karton, ä djikk int så illa,
fast vi tridi kontrolln ä djikk nug jän kvarttäjm tä spilla.
Å Jugå Margit o kam åit å frågät vänd ä nu va å färdä,
då lärk fo såmä åirvedär ostyvyr gärdä.

Men Björkkvist Karl an så ittär i skoim, i varendaste täkt,
so an fikk karto så förstod an direkt.
An blundät jätt oga, fö rätt skuld an meta,
ä baråv a Takknes å dar byrd an å leta.

An fo båti båskum, da an vårt köjt litä krokån,
å an sor yvyr lantmätärim så add rita karto so tokån.
Fö sutter va ju för långt ost, å nårtär fö långt båti väst.
Men släjk sakär är vitå nug ”kartriträr” bäst.

Å Tromben vårt tridjän, ja kan du föstå,
fast Eiron å Rudman an åldär duvd klå.
Å fö Öman å Strand i tykkt ä djikk bra
fast dem stjyldät å verodrär att ingen vild dra.

Å Ärlandssåns Sven så va goför tä kumin som fyra,
um kalln ä ärt ä, an ädd nug glämtåv tä styra.
An ädd nug fe nidi däjtjä å fändji besvär,
å älst um an ädd ärt att sextn ä va Pär.

Män tänk fast dem suld båta sumu kontroll
Pär an mötet Sixtn dan ost vi jän tål!.
Men ättär säjd Pär, äddi i fia då
så ukän ädd vunni ä skuld allt Lindgren fändji sjå.

Män Esarvs-kallumass up, Vass Karl i menär,
an så e duktin tä köjt, ir air full sitt ur an stjenär.
Män tä förstå si å karton ä va då tji,
å kumå a måli ä lett an allt bli.

An stjyldät å karto, o add int ve alldeles el,
å- däm add rita jän pyl, så add nug set litä fel.
A add ju stedi nårtär å pylim, å däjt add an tana.
Vir fåm nug va fäjgär att an nån gån add stana.

Tänk um an ädd feri a nordpolim da äjsbjönnär yla,
so svättån an va, å tunnklädd, å tänk.uku tjyla.
Men utå fjerun såt Rapp Lars min Nåjsnes i tånkum,
jän djärd int ä mytji tä va duktin i skånkum.

Men Sutter Pär frå Ryssum an tykkt i va bra
fast int an visst var je vidåbud va.
Men Smitt Gunnar an djikk ir, å ä kund i då tro,
fast förr duvd an nug köjt då an skuld va min å go.

Mångär dem djissät att Ivar vårt bäst,
an så a skånkär presis såmän äst.
Men osti tjittan .an såg var jän erå add ve,
da va ann å letät däst odror add fe.

Tä sjå å je tävling a man vurti så van
att jänn Esarv-kall vinn då dem köjt ostå plan.
Å i dag väisät Lindgren varifrå an va
att Karl an tog prisä tykkt nug Frida va bra.

Men Tåmt Niss köjt fort, ä syns att an årkär,
fö an å Björkkvist å Åkanssons lårkär
dem lagprisä tog, å ingän dem otät
fast Björkkvist so ländj va nidå Takknes å rotät.

Å föstn i mål ä va Hilmer Sjöden,
fast an va litä snuvån å känd si så klen.
Å Oskar å Gunnar dem djärd ju ä bra,
men Brantn an visst int var Soldkåvan va.

Men runt um kring målä, ja da va ä fok,
ä va så trångt så ä kund ädd gändji på tok.
Å um i ska nämn någä åv dem i såg,
ä va då je keling så ädd vilja a si jänn måg.

Bond Busn va da så bred å bastant,
å ädd an saknas, i ädd int trott ä va sant.
Att pöjkär su va minn, ä vill ann så djänna,
fast i sokkenstugun släjkt inträss an tåss int betjänna.
 Å fjälsman an va da å tittätt å kullor,
an tykkt ä va bra att int ä va då nå fullor.
Men ä e jänn karr så vir tyttjum e bra,
så just jän släikän fjälsman su Sold-pöjkär a.

Å Kiss Lars å Alin Pär dem va da å sågå,
å Skrader Ull stod da fast an add ingen krågå.
Alvarsson va da um rätt i ä fattät,
å da va visst Hagman, i ärd nug an skrattät.

An så å stämmon äld släjkt rasnd sä tal
ur idrottsmän stjöt si upå fäster å bal.
Da va Bus Niss min golvbrakk, an så spylär banjo å luta,
å Myhr så e brandstjäf fast an a ingu spruta.

Israelsson va da, an så klo Bond Niss å skäidum,
an tar nug revans sku ir få sjå, bar vir bäjdum.
An ädd nug ve bra tä aft min, å besvärä fändj föra.
Ä va jänn så frågät an um an fikk a Garbjer å tjöra.

Men e ä nån så vara a tykkt
å bi litä puttån, jo ä ädd full ve snyggt.
An få pek upp jätt fingär så sjå um vir bäst
uken ä e så vir skum la pli då ä bi nå järnäst.

DK