Efter SM i Uppsala 1999 stod Svenska Cykelförbundet inför ett problem – man hade ingen som ville ta på sig mästerskapstävlingarna år 2000. Ingen klubb ville arrangera varken seniormästerskapen eller ungdomsmästerskapen. SM på cykel har enligt svensk tradition varit förlagd till veckan efter midsommar. Men de aktiva, och förbundet, ville köra mästerskapet tidigare. Helst i midsommarveckan då övriga Europa kör sina mästerskap. En flytt till midsommar skulle också innebära att alla de bästa svenska åkarna, inklusive proffsen, skulle kunna vara med och slåss om medaljerna. Även de som skulle köra Tour de France. Men en flytt till midsommarveckan skulle också innebära att klassiska Solleröloppet fått stryka på foten. Och det vill ju ingen.
Då kom tanken upp, varför inte köra SM och ungdoms-SM samtidigt som Solleröloppet! En cykelfestvecka på Solens ö.
Under hösten 1999 fick Sollerö IF en förfrågan från Svenska Cykelförbundet om man var villiga att ta på sig arrangemanget. Lite sent kan tyckas. För aldrig tidigare har senior-SM och ungdoms-SM arrangerats på ett och samma ställe. Dessutom skulle Solleröloppet och Soldvarvi få plats i programmet. Eldsjälarna på Sollerön satte sig ner och diskuterade och kom fram till ”självklart ska vi ordna en cykelfest på Sollerön”.
Men det gällde att sätta fart. En fungerande organisation skulle byggas upp. Ordföranden i Sollerö IF, Lars-Göran Hällsten, fungerade som spindeln i nätet. Att Leif Resar och Sven-Olof Nilsson skulle ta hand om tävlingsdelen föll sig naturligt. Dessa två herrar var sedan tidigare ansvariga för Solleröloppet och Soldvarvi. De hade också en redan inarbetad organisation till sitt förfogande. En grupp människor som kan det här med att arrangera cykeltävling. Saar Helmer fick uppdraget att ragga sponsorer.
Sara Markus-Jansson fick tillsammans med Borlänges cykelorakel Dag Holmgren ta hand om massmedia, Erik Stolt om banorna. Plus många andra. Många människor blev på ett eller annat sätt involverade i arbetet med att arrangera cykelfesten på Sollerön.
För att SM-banan skulle bli riktigt utslagsgivande lyckades man med hjälp av sponsorer asfaltera gamla nedfarten från Gesundaberget. För den skulle åkarna klättra uppför, sex gånger. Dagarna före midsommar började folket strömma in på Sollerön. Omkring 600 cyklister hade med sig ledare, föräldrar och andra intresserade. Med alla tillresta kom också tyvärr regnet till solens ö i Siljan. Men det blev ändå fina tävlingar.
Resultatmässigt blev det en riktig knall och ett par favoritsegrar. Solleröloppet som kördes programenligt på midsommarafton vanns av Michel Lafis. Det här var sympatiske Michels fjärde seger i det klassiska loppet. Därmed är han meste vinnaren i Solleröloppet genom tiderna.
I SM:s linjelopp fick vi se en riktigt outsider stå överst på prispallen. Unge Stefan Adamsson, Team Crescent, snuvade alla proffs, däribland hemmahoppet Nicklas Axelsson, på segern. Att Michael ”Roddarn” Andersson skulle vinna tempoloppet var däremot ingen överraskning.
Men det skulle ju inte bara cyklas på Sollerön denna vecka. Alla ortsbor och besökare skulle ju också roas. För det här skulle bli en riktig fest. Och vilka skulle passa bättre till den viktiga funktionen än öns egna käringar, Britt-Liz Jönsson och Rigmor Johansson. Ett problem, som än i dag kvarstår, är att det inte finns ett enda näringsställe på Sollerön. Vad göra? Jo, ett stort tält, modell cirkus, sattes upp ”mitt å båkkan”. Tältet fick namnet ”cykelpumpen”, och kom att bli centralpunkten under festveckan på Sollerön. Och fest blev det, trots att vädrets makter inte var med arrangörerna. Regn, regn och åter regn präglade SM-veckan.
Men på kvällarna var ändå stämningen hög i SM-tältet där det bjöds på underhållning av hög klass. Bland underhållarna återfanns gladjazzgänget Oldrings från Mora, trubaduren Jim Colvin och Solleröns egen SM-orkester Spinning Wheels. Men mest folk drog Två Soldkelingär. Från början var en kväll inplanerad med Två Soldkelingär, men det blev två på allmän begäran. För det var festligt, folkligt och absolut fullsatt den första kvällen. Så det var bara att planera in en till. Även den blev fullsatt. Många var de utsocknes som inte förstod vad som sades på scenen. Sollerömål är inte ett alldeles lätt tungomål att förstå för en icke infödd. Men även de som inte förstod hade ändå hjärtligt roligt. Bakom disken i tältet stod kommunalrådet i Mora Gunnel Söderberg och serverade mat och dryck.
Men det var inte bara i tältet som stämningen var hög under denna SM-vecka. Majstångsresningen på midsommaraftonen vid hembygdsgården drog som vanligt mycket folk. Även vid idrottsparken var det full fart senare på kvällen. Traditionsenligt var det cykelfest med dans på tre banor. Dessutom utspelades ”Ö-kampen” en lekfull lagtävling med kända och okända deltagare.
På midsommardagen ägde det öppna mästerskapen i ”kelingkånk” rum på skolgården. Segrare: Daniel Andersson och Sara Ekmark.
Till sist kan vi konstatera att SM-veckan, trots allt regnande, blev en succé. SM-campingen vid idrottsparken fick idel lovord av gästerna. SM-banorna, trycket i tältet, tävlingarna, kringarrangemangen, resultatservicen (cykeloraklet Thure Peterson var lyrisk över den servicen. Det säger en hel del). Ja, det mesta höll toppklass. Att det kom lite gnäll om petitesser från någon förbundspamp är inget att bry sig om. För oss Solleröbor är det bara att lyfta på kepsen och tacka alla inblandade för den lyckade SM-festen.
Text: Gunnar Bäcke
Foto: Ola Måspers