I Gruddboboken, som trycktes år 1938, skriver Mats Rehnberg: ”På Sollerön torde det inte finnas många innevånare över fem års ålder, som inte känna åtminstone sin gårds bomärke.” Vid en tävling mellan barnen i socknens skolor hade ett stort antal barn på kortare tid än 4 dagar samlat över 100 olika bomärken per man, den bäste 187 stycken!
Ja, så var det förr, när bomärket användes mera allmänt och var en praktisk beteckning för begreppet gård och folket som bodde där. Bomärket representerade bonden själv, hans gård och övriga tillhörigheter, samt även hans arbetsinsatser för ålagda allmänna tjänster (se t ex artikeln om ”Rogarskaveln” i Sool-Öen 1980). Bomärket är till karaktären ett personligt märke och var förr lika bindande och förpliktigande som den egenhändiga namnunderskriften. Det sattes i första hand på lösegendom av skilda slag t ex möbler, redskap, husgeråd, kläder, textilier o s v, men tjänade också som signum vid underskrifter och placerades då mellan för- och efternamn, t ex Margit f”1 Anders Dotter.
Om man jämför ett ristat eller skuret bomärke med samma märke i handskrift, finner man ofta att det inte stämmer, de är spegelbilder av varandra. Möjligen kan detta ha en rent teknisk grund. När man använder ett eggverktyg och snidar, karvar och skär i trä, för man verktyget ifrån sig och arbetar från höger till vänster. Skriver gör vi däremot från vänster till höger, och dessa två skrivsätt ger då spegelbilder av varandra. Svårare kan det vara att veta vad som är upp eller ned, om inte formen på det märkta föremålet anger hur märket ska läsas. Men bomärken skiljer sig från bokstäver och siffror, de kan aldrig få olika betydelse eller förväxlas hur de än vändes.
Vid ett arvskifte övertogs vanligen faderns bomärke av de arvtagare som stannade på gården. Övriga arvingar måste då skaffa nya märken, och då lade man helt enkelt till ett eller annat streck till det gamla märket, en ”skånk”.
På Sollerön har samtliga bomärken aldrig funnits ”registrerade” på något sätt. Sool-Öen-red. vill nu göra ett försök att teckna upp de märken som existerar i dag, och vi börjar med att presentera de tre första byarna, nämligen Bengtsarvet, Bodarna och Bråmåbo.
Margit Andersson
Bengtsarvet
Bodarna
Bråmåbo
