Den äldsta sollerökarta man kan hitta är odaterad, men det finns en avritning gjord 1692. Den visar ägor som ”Capiten Welborne Hr Johan Bratt hafwer sigh tillhandlat och styckevis köpt” för att sedan sälja till Mora kompani. Kartan är någorlunda tillförlitlig vad gäller geografin och här syns viktiga hållpunkter. Kapellvägen från Bengtsarvet låg där den fortfarande ligger. Vi kan se Sankt Laurentius ”Capelle” och Norra och Södra ”Biers Åkern” [1]. Öster därom står skrivet ”Bengdhsarfwe Byn är här inom belägen”, och direkt öster därom finns en åker kallad ”gamble Capitens Brunn” och så i söder ”Lisselgierdet”, det senare gränsande till åkern ”Nääsarfwe”.
Om Bengtsarvet på den tiden räknades som den nuvarande norra delen av byn, så vet vi i så fall inte vad den södra bydelen kallades. Från Bengdhsarfwe går vägen söderut intill Nesarvet, precis som nu. Och Hållhol betecknas som ett ”utbygge” [2]. Intressant är att ”Påhls Pehrs gård” tycks ha legat där det även idag finns Påhls-gårdar! Öster därom låg Bengdt Nilssons gård.
Dessa historiska kartor kan man hitta på Lantmäteriets digitala hemsida [3]. Där finns kartor från 1927, 1855, samt storskiftet cirka 1840, förutom den ovan nämnda. Storskifteskartan är mycket noggrant utförd och visar alla ägogränser och hus. Även den finns i en mer lättläst avritning, och på bilden här ses den del som visar den norra delen av Bengtsarvet, där bebyggelsen fanns. Längre söderut fanns åkertegar. Dessutom finns kartor över fäbodar och vem som ägde vad därstädes.
På varje äga har en bokstav noterats, och den bokstaven återfinns på den långa hemmansägarlista som tillhör dokumentet. På min gård, Måsangard, med nuvarande adress Bengtsarvsvägen 63, bodde vid den tiden Måsan Olof Andersson [4]. Mellan Måsangard och Yrjangard (Örjangården) fanns en liten Krånggard, vilket min mamma någon gång berättat. När den försvann vet jag inte. Den fanns åtminstone 1886 [5]. I vilket fall kan det vara förklaringen till att adressen Bengtsarvsvägen 65 inte existerar!
Jag har jämfört de gamla kartorna med nutiden och noterat en del förändringar, som jag ritat in i nästa bild, där bakgrunden är en nutida karta [6]. Vissa vägsträckningar har förändrats och många hus har försvunnit, även hela gårdar. Nesarvsvägen finns med på kartan redan vid storskiftet, och det är en underlig vägsträckning, eftersom den skär snett över alla åkrarna på Nesarvet. Öster i Ållol, Hållhol, har vägsträckningarna ändrats vid olika tidpunkter. Förr var det vanligt att vägarna gick rakt igenom gårdarna, och när jag var liten kunde jag välja antingen vägen genom Olle Holmers gård (röd markering) eller utanför, bakom stora ladan (blå), när jag skulle hem till klasskompisen Berit Andersson.
Från Nesarvsvägens mitt gick tidigare en väg norrut mellan åkertegarna. När man numera står på Bengtsarvsvägen och blickar ut över Nesarvet kan man utläsa av naturen att denna väg gick invid ett stenröse och några björkar något hundratal meter österut. I korsningen Bengtsarvsvägen – Nesarvsvägen, där en vägsnutt tillkommit, låg tidigare en gård tillhörande soldaten Per Blixt. Det syns tydligare om man markerar den ovanpå storskifteskartan:
Från den tvära kurvan vid kapelltomten gick tidigare en väg norrut över Klikten på en av förkastningsbranterna. Det är fortfarande en populär promenadstig som fortsätter mot Agnmyren. På moderna kartor är den branta vägen ned mot Utanmyra degraderad till stig, men där har jag inte gjort någon markering för borttagen väg, eftersom den fortfarande är körbar, åtminstone delar av året. Enligt uppgift var detta Utanmyrabornas gamla väg upp till Båkkan, kyrkan och de andra byarna [7].
Jag har ofta undrat var gränsen går mellan Bengtsarvet och andra byar. Nu för tiden är det kanske inte viktigt, men det kan ha varit det förr i tiden, till exempel vid olika lagarbeten, op-arrbet, eller stängsling. Vid storskiftet, som var färdigt 1843, fastställdes bygränserna på Sollerön, och jag förvånas över att Bengtsarvets ägor gick så långt söderut. Synnst, längst söderut, går gränsen vid kaptensbostället i Bölkitt (Vibergsgården, där numera Marianne och Lasse Nordström bor). Till Bengtsarvet hörde även en del av Rannmyren på södra delen av ön, där varje gård hade en långsträckt åkerteg. Även detta kan man se på storskifteskartan. Strandremsan tillhör tydligen inte byn, och jag vet inte hur man betraktade den delen. Kanske var det allmän mark att utnyttja för gemene man på ön.
1936 gjordes en etnologisk studie på Sollerön, vilken resulterade i den omfångsrika boken ”Gruddbo på Sollerön: En byundersökning”, i dagligt tal ”Gruddboboken” [8]. Även där finns en karta, grundad på storskifteskartan och lätt att tyda, dock inte helt korrekt geografiskt.
När markradarundersökningen pågick på gravfältet i somras, talade jag med arkeologerna Mathias Bäck och Marta Lindeberg om troliga boplatser på Sollerön under järnåldern. Deras gissning är att folk bodde ungefär där bebyggelsen finns i nutid. Det finns en uppgift i ”Gruddboboken” som möjligen motsäger detta. Kartan på bilden visar var man hittat höga fosfathalter, som alltså anger var bebyggelse funnits, och det verkar vara mitt i gravfältet, inte där våra hus står nu [9].
Sylvia Måsan
[1] Som språkintresserad noterar jag att det stavas ’åkern’ och inte ’åkren’, som jag uppfattat som ett äldre sollerömål.
[2] Ett utbygge är enligt SAOB, Svenska Akademiens ordbok, något som anlagts på annans eller gemensam markegendom. https://svenska.se/saob/?id=U_0905-0014.B59P&pz=7
[3] https://historiskakartor.lantmateriet.se
[4] Dock stavat Måssan. Olof är min farfars morfar.
[5] https://historiskakartor.lantmateriet.se/hk/viewer/internal/20-sol-57a/00047yky/lm20/REG/20-sol-57a/Fastighetsl%C3%A4ngd
[6] Bakgrundskartan är från https://minkarta.lantmateriet.se/
[7] Båkkan (Backen) är den lokala benämningen på Solleröns centrum vid kyrkbacken.
[8] Berg, G. & Svensson, S. (red.) (1938) Gruddbo på Sollerön: En byundersökning. Bokförlags Aktiebolaget Thule
[9] Gustawsson, K. A. (1938): Forntida bebyggelse. I Berg, G. & Svensson, S. (red.) Gruddbo på Sollerön: En byundersökning. Bokförlags Aktiebolaget Thule, s. 49-52. Om fosfatanalys, se till exempel Arrhenius, B (1990): Fosfat och spårämnesanalyser som hjälpmedel vid bebyggelseanalys. I Bebyggelsehistorisk tidskrift 1990, s. 63-77. ISSN online 2002−3812. Nedladdat 2023-02-06 från https://www.divaportal.org/smash/get/diva2:1533356/FULLTEXT01.pdf