Befolknings- och förmögenhetsförhållanden

Av fil. lic. Ragnar Lannerbro

Från vilken tid Mora blev administrativ sockenbildning är ännu höljt i dunkel. Man kan förmoda att så skett i slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Hur som helst hörde till Mora socken under medeltidens senare del och under 1500-talet Sollerön, Venjan, Våmhus och Alvdalen (avskild år 1586). Mora socken var vid denna tid indelat i ur skattesynpunkt likvärdiga delar, s. k. settungar (sjättedelar). Den äldsta, relativt utförliga skattelängden för Sollerön är från år 1539. Sollerön benämndes då Solbijgge Settungh och omfattade åtta bondelag; var och en utgjorde en likvärdig skatte-enhet. Solbygge settung omfattade inte endast bönder från byarna på Sollerön utan jämväl byarna i södra Venjan jämte nuvarande kyrkbyn.

Böndernas antal inom varje bondelag varierade från 5 till 15 beroende på den enskilde bondens förmögenhet och jordetal. Varje bondelag hade att erlägga 12 öre i skatt, vilken ,efter urgammal sed
betalades in natura i form av ett visst antal ekorrskinn, nämligen 2 timber. Ett timber utgjordes av 40 skinn. Priset för ett sådant var sålunda under Gustav Vasas tid ca 1 öre och 5 penningar.

1 mark = 8 öre 1 öre = 3 örtug 1 örtug = 8 penningar
1 mark = 2·4 örtug = 192 penningar.

Som jämförelse kan nämnas att Östbygge settung (Noret, Färnäs, Nusnäs, Bergkarlås, Gairsås och Vattnäs), som bestod av 12 bondelag och ansågs vara en rik bygd, erlade endast ett timber + 2 skinn i skatt. Ett förhållande som visar på att Sollerön var en relativt rik bygd på 1530-talet, och speciellt byn Utanmyra. Skatten som erlades var av två slag, dels markgälden och dels skogsskatten. Den förra avsåg åkerjorden, den senare skogsnyttjandet.

Det är mycket svårt att få en riktig uppfattning om befolkningens storlek och förmögenhetsförhållandena, efter de skattelängder, som uppgjordes år 1539 för Sollerön. Varje bondelag hade en bondelagsman, som inlevererade skatten till fogden.

En uppskattad beräkning av folkmängden på Sollerön år 1539 ger en summa av omkring 400 personer. De vanligaste dopnamnen synes ha varit Lars, Nils, Per och Olof samt bland kvinnfolket Anna och Kerstin.

Emellertid ger skattelängderna för Älvsborgs lösen en betydligt bättre bild av förmögenhetsförhållandena på Sollerön. På en riksdag i Stockholm i januari 1571 beslöts upptaga en extra skatt, den s. k. ”sölfskatten”, vilken skulle utgöra en tiondedel av all lösegendom i hela riket. Själva lösensumman uppgick till hela 150.000 riksdaler – en oerhört stor summa penningar vid denna tid. Skattelängdema är synnerligt noggrant förda. Sollerön utgör fortfarande en settung, som omfattar öns egna byar samt dessutom Kättbo, Gävunda och Myckelåsen i södra Venjan. Däremot är bondelagen som enhet borta. Böndernas lösöresegendom redovisas gård för gård inom respekitive byar. Längderna uppta innehav av guld, silver, mässing, tenn, penningar samt boskap i form av kreatur och * ungnöt tillsammans med får, getter och svin. Märkligt nog upptas ej hästar men däremot oxar. Vad som förvånar är att för Solleröns del något innehav av järn ej redovisas. Detta med tanke på att Sollerön under vikingatiden och förmodligen äldre medeltid utgjorde av gravfynden aut döma ett verkligt ”järnbäraland”. Ett förhållande som kan tyda på att sjö- och myrmalmsjärnets gyllene tidsålder var förbi, och bergsmalmsjärnet hade i stort sett .efterträtt detsamma.

* 1, 2 och 3 års

Vid tiden för Älvsborgs lösen under kung Johans regering hade penningvärdet starkt försämrats, så att en mark motsvarades nu av åtta öre, från att under Gustav I tid ha gällt för 12 öre.

Man får inte förglömma att skattepålagorna under vasakonungarnas tid var ytterligt påfrestande för allmogen och förorsakade oro och upprorsstämning.

Härtill kom pålagor i form av prestationer in natura (dagsverken, transporter av virke och sten samt vägunderhåll), med andra ord en form av kommunal skatt. Härtill kom ock tiondeavgiften från jordbruksavkastningen till prästbordet.

Uppbördsman i Mora socken var kyrkoherden Ericus Ingevaldi. Han var vid tiden för Älvsborgs lösen märkligt nog en av Sveriges rikes förmögnaste män – en förmögenhet, som uppgick till 5.121 mark och 6 öre och sålunda utgjorde ca 1/10 av hela Mora sockens.

Byarna på Sollerön vid 1571 års utdebitering av extraskatten och förmögenhetsförhållanden:
Inalles erlade 98 bondehushåll skatt, vilket gör en förmodad befolkning av ca 600 personer.

By	Total förmögenhet öre	Medeltal öre	= Medeltal mark
Bengtsarvet	4 239 öre	597	72
Amundsarvet	8 923	811	101
Häradsarvet	7 104	546,4	68,2
Gruddbo	5 084	391	49
Myckelbyn	7 031	639	80

Amundsson 2 lod och Per Oloffs 2 lod. Detta gör tillsammans 42 lod silver – alltså drygt ett halvt kilo till ett värde av 210 mark .

De olika byarnas innehav av boskap visar nedanstående tabell:

By	Kor	Ungnöt	Får	Getter	Svin	Antal boskap
Bengtsarvet	40	12	27	26	9	114
Amundsarvet	65	26	42	42	8	183
Häradsarvet	64	10	45	46	6	171
Gruddbo	57	10	46	36	–	149
Myckelbyn	57	9	46	33	3	148
Rothagen	38	9	33	23	1	104
Utanmyra	39	14	26	32	2	129
Vickelbyn	39	7	18	23	–	87
Boda	13	1	11	8	1	24
Summa	428	98	294	269	30	1 119

Det är knappast att förvåna att de boskapsrikaste byarna var Amundsarvet, Häradsarvet och Myckelbyn samt Gruddbo, Utanmyra och Bengtsarvet. Inom nämnda byar var jordmånen utan tvekan den bästa. Samtliga ligger i anslutning till det vikingatida gravfältet och har sålunda en lång tradition att bygga på.

För Mora socken utgör medeltalet kor 4, ungnöt 1 samt gruppen
får/getter 3-4 pr hushåll – för Solleröns del utgör motsvarande
medeltal respektive 4,4 ; 1 samt 5,7. Ett förhållande som visar att
boskapsbeståndet ligger över sockenmedelta..let, och sålunda är Sollerön
en rela,tivt •rik bygd. Antal svin har allmänt ansetts utgö-ra bevis
för ett visst välstånd. I de gårdar, varest det finns silver, finns
som regel äv,en svin. Den ovannämnda: mGrakyrkoherden ägde i guld
5 kronor, 311 lod silVier och i reda penningar inte mindre än 2.590,5
mark samt ett boskapsbestånd av 168, varav inte mindre än 36 svin.

Man förvånas över, att inte skattelängderna upptager några hästar.
I de flesta gårdarna fanns säkerligen hästar. Troligt är emellertid,
att de voro skattefria. Främst beroende på att hästen var nödvändig
för framförande av kol och ved till K.M:ts bergsbruk.
fråga om beg!l”eppet organisation och geografiskt läge samt det senares
begränsning. Bondelag som skatteenhet är ett arv från medeltiden
och upphörde slutl,igen för Solleröns del år 1604. Roten tillkom 1621
och var till antaLet 22 stycken. Namnen tunnlag och bygdelag samt
by har sina rötter i medeltida begrepp. Ett flertal av bynamnen har
ett personnamn som förstavel<se, exempelvis Bengt, Amund, Harald andra åter kan gå tillbaka på äldre namnformer såsom Grudd,
Bram (Bråmå) och Småjöns.

Utan- och Ovanmyra är lägesangivna i förhållande till befintligt
myrområde eller impediment. Myckelbyn, vilken på 1500-talet utgjorde
en av Solleröns större och mera välmående byar, redovisas i
1667 års husförhörslängd under Rothagen. Byn Amundsarvet, den
rikaste av samtliga byar på Sollerön, utgör egentligen norra klasen
av Häradsarvets by.

Av intresse kan vara att redovisa byarnas folkmängd enligt år 1667 års husförhörslängd.

By	Män	Kvinnor	Totalt
Bengtsarvet	68	76	144
Häradsarvet.	99	130	229
(därav N. del Amundsarvet)	48	68	116
Amundsarvet (S. delen)	51	62	113
Gruddbo	50	69	119
Rothagen	48	43	91
Utanmyra	54	67	121

Summa: 704 personer

Vickelbyn förekommer i de äldsta skattelängderna på 1500-talet
och kvarlever som byenhet t. o. m. 1667. Den utgjorde den sydvästligaste
delen av Utanmyra och kan möjligen ha varit en radby. Dess
läge har sannolikt varit omedelbairt norr om Viksmyren. Namnet
Viksgärde är ·ett minne från det gamla bynamnet.

Boda eller Bodarna är enligt 1667 års husförhörslängd en del av
södra Häradsarvet, men upptas som särskild by-enhet i 1571 års
skattelängd med 4 skattelagda hushåll. I 1671-72 års jo.rdr,evnings-
längd upptas 6 jordägar,e, vilka förtecknas i 1667 års husförhörslängd
under södra Häradsarvet. En persongranskning visar emellertid, att
3 av dessa jordägare hört hemma i Småjönsbo, alltså i södra Häradsarv,
et. De återstående har bott i de egentliga Bodarna, som ligger en
dryg kilometer söder om södra Häradsarv,et.

Så har gamla bynamn försvunnit ur hävderna och nya tiLlkommit
under seklernas lopp. Nuvarande byn Gesunda var under ovan berörda
tid ,en fäbod. Däremot fanns Rys,sa till som by redan i 1539
års bondelag, där bodde då en rik bonde Lars Ersson, som erlade hela
3 öre och 10 penningar i skatt.

Rent allmänt kan sägas att SoUerön under 1500-talet var en relativt
rik och välmående bygd i jämfördse med övriga morasettungar.
Trots sitt nära läge till Mora hade den ock värdighet av kapellförsamling
med det medeltida kapellet S:t Laurentius kapell, i vilket
Dalarnas äldsta kyrkklocka hängde, gjuten 1530, men mera härom i
ett kommande nummer av Sool-Oen.
Silversked slutet 1500-talet Z ornswnlingarnc1.