Sovholen på Skuruberget

Vilka meddelanden och berättelser från det förgångna bär skogsmarken med sig? Skogen upphör aldrig att sätta igång vår fantasi och det blir ofta en vandring i tid och rum. Avståndet mellan dagens vindkraftsnurror på Skuruberget på Solleröns fastland och en torrfura med ett budskap på sluttningen en bit bort är kort. Men i tid skiljer det åtskilliga år. Här hade vallkullorna från Selens fäbod sitt rastställe, sin sov-ol. Här vilade de ut för matrast, medan kor, får och getter höll till runt omkring.

På  högsommaren  1856  den 15 juli ristades initialerna MPD, APD och AND in i tallstammen. Det första märket har uttolkats som Bus Margit Persdotter från Bengtsarvet, som också ristat in sitt bomärke (se foto i Sool-Öen 1988 i en artikel om bomärken). De andra kullorna kan antas ha hetat Anna Persdotter och Anna Nilsdotter, om man utgår från det begränsade namnskick som gällde då. De tre initialerna står för förnamnet, faderns efternamn och D eller S som i dotter eller son. På torrakans andra sida finns namn och årtal för AAS och MAS 1818 4/7. Det kan uttydas Anders Andersson och Mats Andersson. Dessa välbevarade ristningar finns inte upptagna i Riksantikvariatets fornminnesförteckning. Stammen står på mark som tillhör Sollerö gemensamhetsskog.

Fäbodristningar i Dalarna

Trädristningar finns i hela fäbodområdet i Sverige och även i andra länder. Innan ristningen gjordes skalades barken av från stammen med en liten yxa. Trädslaget var nästan alltid tall. Även timmerväggar kan innehålla oerhörda mängder ristningar.

Ristningar gjordes också i stenblock och berghällar i fäbodskogen.

Ett tusental trädristningar är kända i Dalarna och finns noterade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Särskilt Ore socken i Rättviks kommun har många ristningar i torra furor. Det var personliga meddelanden som karvades eller höggs in under en tidsperiod som sträcker sig från 1600-talet fram till omkring 1920. Ristningarna gjordes med hjälp av en yxa med smal egg, gässl-ökks, eller kanske en mejsel. En dagsvända för en vallning kallas för en gässla.

Ristningarna var ibland som en anslagstavla för parbildning eller förälskelse. Ett genomgående motiv var relationen mellan det manliga och kvinnliga, där paren tecknade sina namn. Uppenbart är att många var skrivkunniga långt före folkskolereformen 1842.

En kartläggning av ristningarna i Ore socken har beskrivits i text och bild i boken ”Fäbodristningar” från 2022. Kartläggningen visar att namnsignaturer med tre bokstäver och årtal dominerar träristningarna. Men man ristade även in bilder, korta texter och bomärken. De yngsta kända ristningarna är från Älvdalen 1916. På 1900-talet skrev man ut hela sitt namn. Stjärnor och dalpilar förekom som symboler. Men fäbodlivet var inte bara romantiskt. Det innebar ofta ett tungt och hårt arbete med stort ansvar. Det vittnar de ristningar om som åskådliggör bortsprungna kor eller hemlängtan.

Man använde även dalrunor. Det var speciella runtecken kännetecknande för norra Dalarna. Dalrunan uppfanns av en präst i Mora på 1500-talet. På en berghäll i en fäbod i Våmhus socken finns en ovanligt lång ristning från 1669 med dalrunor.

Utbredningen av ristningar i stenhällar är vanligare i västra Dalarna, till exempel i Transtrands socken och i Grangärde socken. Där har signaturerna gjorts av män. För att man nu förtiden ska kunna läsa av stenristningarna används potatismjöl som strös över ristningen, vilket får signaturerna att framträda tydligt. Kvinnooch mansfigurers kläder visar rådande klädseder. Kjol markerar kvinna. På en originell ristning från Grangärde från 1790-talet har ett sameläger avbildats.

Ristningar från Rossbergs fäbodar

Det är spännande att försöka följa vilka personer som kan ha karvat in sina initialer och bomärken i föremål och möbler.

I ett härbre som fraktats från släktens fäbodställe i Rossberg till fritidshuset i Gesunda upptäckte Eva Petersson att en säng som tagits isär var prydd med ett stort antal välbevarade ristningar. Evas far var Dunder Henry Persson från Dundergard i Utanmyra på Sollerön. I Rossbergs fäbodar ägde såväl Henrys morföräldrar som farföräldrar stugor. Härbret med inredning som senare flyttades till Gesunda stod på farföräldrarnas Dundergard, men kan förstås ha flyttats under årens lopp mellan fäbodar och byar. Vi kan ändå anta att det är i Utanmyra by som det går att söka ett ursprung till de efterlämnade föremålen. Om man följer husförhörslängderna och storskifteskartan från 1840-talet kan man få en uppfattning om gårdar och släktskap. Dundergard och Dundermatsgard ligger i Utanmyras sydvästra del. Dunder Lars och Dunder Mats Nilsson var bröder, födda i slutet av 1700-talet. De flyttade till Utanmyra från Rothagen till varsin gård. Dessförinnan finns gårdsnamnen Dunder och Lafvas i denna del av byn under den tid som ristningarna visar.

Det är inte bara namninitialer som karvats in utan även bomärken, bakåtvända siffror och symboler som kan vara svåra att veta vad de kan betyda.

De allra äldsta ristningarna är från mitten av 1700-talet. Bomärket för Dundermatsgard är lätt att känna igen. AAD kan uttydas Anna Andersdotter, inget ovanligt namn, men det finns en Anna född 1709, gift med Lafvas Olof Andersson. AAS kan vara Lafvas Anders Andersson. Med större säkerhet kan man anta att ALD 1828 står för Mås Anna Larsdotter, född 1781 och död 1840, som också prydligt ristat in sitt bomärke från Måsgard i Norby. NAS kan uttydas Nils Andersson som var måg till Lafvas Olof och Anna. De andra inskriptionerna från mitten av 1700-talet till några årtionden in på 1800-talet kan inte knytas till de nämnda gårdarna. APS 1777 kan vara en Anders Persson. OLS 1808 står kanske för Olof Larsson och LLS 1814 för Lars Larsson. De som vallade djuren i fäbodarna eller vistades där av andra skäl kan förstås ha kommit från andra gårdar eller byar.

Sannolikt finns det mycket kvar att upptäcka ute i markerna, även om många trädristningar försvunnit på grund av skogsbruket. Nya upptäckter kan anmälas till Länsstyrelsen i Dalarna eller till Dalarnas museum.

Hur går det då för ristningarna på Skuruberget? Minnesmärket ska förstås stå kvar där det hör hemma, men under våren 2024 kommer det att registreras av Dalarnas museum för att sedan tas med i Riksantikvarieämbetets förteckning.

Bus Gunnel,
som också fotograferade

Litteratur

• Det finns många artiklar om fäbodliv i tidigare utgåvor av Sool-Öen, se t.ex, Fäbod i omvandling, Som vallkulla i Råberg båda från 1983, en utgåva som för övrigt har fäbod som tema samt Mjölkhanteringen i fäboden 1978.
• Fäbodristningar i Dalarna, författare bl.a. Stig Welinder. Gidlunds förlag.
• D for Daughter, Elina Birkehag/Laslo Strong om trädristningar i Dalarna. Spector Books.
• Fäbodlandskap och vallmusik, Dalarnas Fornminnesoch Hembygdsförenings årsbok 2019.