Där födes av rännil och bäckar en å
i myrarnas våtmarks/and,
den vindlar sin väg genomforsar och sjö
till Mångnäs vid Siljans strand.
Sjöar stå fulla av kådgula stockar
sjudande liv kring en å.
Flottare vada i iskalla vatten
när strändernas vältor gå.
En hjulbäck leder in mot ett fall
där skovlar kvarnstenar drar,
en skvaltkvarn mullrat i bäckens ravin
i naturahushållningens dar
Nu ån stoppas upp mot en damm av betong
där åvattnet drar en turbin,
ty allting förändras i tidernas gång
så gör även teknologin.
Vad bryr sig en å om nyttjan och värv
där den rinner sin väg så strid,
förbi mosslupna stockar och fundament
som minna om gången tid.
Men Mångån kan även spå väder
åt den som ger den sitt öra.
Ty om morgondags hatt skall bli våt,
ett starkare brus man kan höra.
Gunnar Fältgårdh