Några minnen från min barndom, från åren före min skoltid, mest från Svenbacken i Björka.
Jag föddes i Gambelgard 1923, 3 juni. Varför i Gambelgard? Vi bodde där till 1930. Min mormor dog tidigt (1920) och min mamma (Stina, född 1897) fick ta hennes ansvar och arbetsuppgifter. 1930 flyttade vi till Gruddbo, ”Korsgatu” och Bråmågard.
Jag ska nu berätta vad jag minns från tiden i Svenbacken. Gambelgard hade sin fäbod där och min mamma fick sköta gårdens kor och andra smådjur. Fäboden bestod av fem plus tre gårdar. Förutom Gambelgard var det Skradergard, Duhlbogard, Rullpersgard och den tidigt borttagna Rullgard. De tre gårdarna var en egen klunga, två Rullgårdar och Amusgard.
Mitt första minne var när vi hade besök av moster Hilma (född 1902) och barnen Göte (född 1924) och Ivar (född 1925). Hilma sitter mitt på golvet med ryggen mot den öppna spisen Ivar sitter i Hilmas knä och får suga i sig så mycket mjölk han orkar. Göte springer fram och tillbaka framför Hilma. Själv står jag på ett litet bord eller bänk vid norra fönstret och tittar ut. Där kommer plötsligt en stor grå hund och sliter i ett rep som en gammal gubbe håller i. Det var Busull Anders från Kansberg.
Det var mest i Duhlbogard jag höll till och lekte. Där fanns en fin sandhög som vi lekte i. Det var Elsa (född 1921) och Frida (född 1923) och någon mer. Vi använde handkluvna takspån och formade uthus och ladugårdar. Ladugården inreddes med båsplatser för korna och kättar för får och grisar. Men kor ska det väl också vara? Inget problem. Vi hittade ett råttbo med fem blinda ungar. De passade bra som kor. Nu kom Fridas mamma (moster Anna född 1899) och såg hela arrangemanget. Det blev en hård tillsägelse att göra oss av med korna. Jag stoppade dem i byxfickan och så gick vi därifrån. Komna framför Skradergards lagård slängde jag alla kor på gödselstacken.
Sturull-pojkarna hade en hund som jag lekte med. Vi kom bra överens. Jag bjöd ofta på någon matrest hemifrån. En dag kom Karin (moster, född 1918) ner för att hämta mig hem till maten. Hon kom ända fram till gärdsgården. I grindöppningen blev det stopp. Där stod min hund och förstod vad det var fråga om. Karin fick vända tvärt mig förutan.
I Skradergard fanns en gammal gumma som vi inte gick för nära. Hon gick med käpp och den käppen fick vi akta oss noga för annars kunde vi lätt få oss en smäll.
Så en dag blev det en dag som inte var lik någon annan. Vi, det var min mamma och så min moster Anna i Duhlbogard. Vi skulle gå till Mångberg och se till Hilmas man som var sjuk. Vi gick över Kansberg och Mångbergsholen. Och vad jag minns så orkade jag följa med utan problem. Väl inne i stugan stod jag vid den sjukes säng. Han tycktes sova. En regnig dag hade han varit på Mångsjön och fiskat och blivit genomvåt. Var det lunginflammation som blev följden?
Vad mer att minnas från Svenbacken? Vi hade också en lekstuga som vi själva inrett efter bästa fantasi.
Det blev slåttertid och allt skulle slås. Även en liten småslog uppe i Åsen. En liten lada fanns där. Och det var bra. Därför att när jag gick i skogen och väntade på slåtterfolken upptäckte jag att jag gått vilse. Men så fick jag syn på ladan och då visste jag var jag var.
Bara en sak till minns jag. Min far kom ofta upp och hälsade på. En gång hade han en stor fotboll av läder med sig. Det blev mycket sparkande av mina morbröder (Albert, född 1906, Johan, född 1909 och Arvid, född 1912) ute på gården.
Skrivet av Albin Bråmå på äldre dar
Foto: www.solfoto.se
De handskrivna anteckningarna överfördes 2022 till digitalt dokument av hans son Torsten som också lagt till födelseår på en del av de personer som nämns i texten.