Ibland sulld mann båtå äls-å nån, men så fort vir addum kemi inåni döri båti nånn gard,då drog i fadä i stjorto däst ann bukkät si nid å ärd vänd i säjd fö nå. Ä va sumu sak vänn gångg:” sum vir fårå emat snart?!”
Sä vårt ä ana tidär då i add lära mi sykkla å köjtät i gardum å sald majbljomär å ållt så va. Yvyr ållt däjt mann kam add däm jätt sturt föståv dar ä stod nå epäl älld nån vidåkårg. Je slarvmatta brukät ä ligg ini fösståvi,je matta dar däm add vevi ini gambäl färdåbruka klädä å sund låkån. Int nå pynt älld nå ana så låg fyry. I föståvi kännd man minn jätt tag vänd ä va fö fok så bodd inåni nästa dör. Um dämm va snällär så luftät ä litä sött släkså vanilj,å va ä arbetsamt fok va ä mer son såm jord å kvåda. Ibland tost int i go länggär änd båti föståvä. Då tanät i dan frå å sättåv ljotäst i duvd upå männ Cresent. Ä va jänn ärva-sykkel minn rakt styrä så add veri lila nå tag i tidn.
Um i knakkät upå nästa dör då galät däm att i sulld kumå in,å förrästn va ä full unödit å knakka,ä va ju bar prästn så brukät va so fasulin. I ställät mi upå tryskoli å vegd fram å ätt bakär. Ä brukät va någu kelingg minn bljomåt förkläd å jätt kläd upå skållam så älldå donät ini tjötji. Ibland add kalln lagt blåblusn utå bruni å såt å låjtät si fram yvyr bordi mäss ann mukät i si tjöt å päron älld je klimpsåppa. I mosskät upp mi å klämmät fram mätt ämd min ogor nidå skom : ”vilir tjöp majbljomär?” Ä vilid däm nästan jämt. Då va ä dags fö mätt trumf kort; um ir tjöpir två så få ir jänn tussilago o! Då skrattät däm.
Inå däm flukkät fram nå päng frägät däm: ”Ukän eg di då? Kum fåm vir sjå!”Å då glisät i mäss däm djetät å,å ibland tog däm att mi upå fotji,anas fikk i tålå um att i va kullo Mas Kalle, å då vårt ä jämt så träjvli å däm villd a redå ållt möjli um ur ä va minn våss, å sä sulld i äls emat.
”Tack fö tittn! ”säjd kelinggär då däm add stuppa ättbakär pundjän ini skafferi älld nidi någu låda.” Titt att nåtag”let i , fö ä add i redå att man sulld svårå, å då skrattät däm jätt tag til.
Suttär Budgatu kännd i mi säkär, dar va ä mjäståv gardär dar ä va nån emä, men jänn gång bar ä åv nårdyvyr o. Då kam i boti je släjk villa. I visst att ä fanns vändasfok, å däm add arbetskläd så däm brukät, å sä add däm nå finär nå ini nån skrubb sånt däm träjvdäs i, men så dämm pinglät å si då ä va kalas å begravninggär. Å sä fanns ä sundasfok så kund a kalasbrakkor nårsåmälst, däm va kämbadär å finär i åri fö jämnan, ä va däm så kam minn kvåttmat å ryntät upå nevä då ä luftät fjos uti fjosi.
Då i såg att ä va je rindjklukk ata döri upå doda villo å jänn grasklippär minn motor utå gardim, då tänkt i att eta måst full vårå sundasfok så bodd son. I add ärt att jänn karr sulldint a störr grasmatt än ann kund stjöt utå motor, så dan ini ädd ä bort ve je styplå kelingg.
Uku spännande värd ä yppnät si a eta ålldi! I klämmät upå rindjklukko å tog i andtajä, – ä va läsa fast i ärd nån pysi dan ini! I såg att ä vaggät si ini villon o, fö ä va je uvåli dör min krusåt å fint glas. Inggän galät att i sulld kumå in, iställä va ä je issi kelinggröst så undrät ukän ä va. Ä såg int åjt däm add nå föståv!
Kelindji kam köjtänd min Carmen curlers upi årskållam å ä luftät så ä sväjdät i nevä, o yppnät je ålldär så liti glipa i dörum, bar so pass o kund sjå mi. ”Vi ska inte ha någonting!” let o, å sä drog o att döri min glasgameringg å ållt. I add int inna sagt att o kund fa jänn tussilago jänn gång! Ä va då i vårt vari att ä sulld kunn bi svårt tä livå inmilå.
Britt-Inger Nilsson