I Jesundum va ä tre syskon så bodd ilag. Ålljop add vurti gamblär å tyllågär. Gambläst gambälkullo sulld go uppättär trappo å ta si jätt bad. Då o add kem upp duvd o gambäln-ta int kumå-jug umm o add ve å bada, älld umm o sulldä! O frägät systär säj, så kam fö tä sjå uka o va nybadadn älld intä. Då yngst gambällkullo add kemi alvvegs upi trappo, kund int o minnas uka o va upå veg upp, älld nid. Då galät dämm a bror dämmas, så såt ata tjöksbordä:
”A du red-å umm vir eum upå veg upp älld nid, å vet du umm gambälkullo a bada?” An bar skäkät upå skållan å mutträt fö si sjov – att värr änn son kund ä då full int bi! Bar int i bi läjk tyllån i o, tänkt an.
”Peppar, peppar ta i trä!” let ann ögt, å knackät duktit i bordä tre gångga. Sä såg an upp å galät:
”Kum in då, vet i! Stot int dan å knacka!”
Jänn gångg då Smittn va präst upå Soldn frägat an minn pedagågrösti vänfö ä va so viktit tä vårå tyst i tjörtjon? Då va ä je kulla så svärät: ”Ä måst full vårå fö fok su få såvå ätt fris!”
Upå Gambälgardn e ä kaffeserveringg vänn sumår. Ä kumm fok åv åll sårrtär däjt. Rut frå Bängsarvä älld-å ällät i gräddär i jänn kupp då ä kam jänn pösån typ å tälät umm att an va proffessor i istoria.
”Nämän ujäjjåndå! Alla tiders, ädd ä kunna passa tä ta je nu minn jänn gångg?” frägät Rut.
Utåni Kopen fanns ä bar två bänkär så såt jop. Sulld mann sittsja, vårt mann tvundjin tä sitt ata verodror. Dar såt ä två karrär frå vesäj säjd åv gemensametsskojän. Dämm tykkt int just umm verodror ann dajän. Dämm såt å såg a vesätt ålld. Då kam Sunken å frästät tä dra upp stämnindji litä, släkså an brukär. Ä djikk int so bra. Sunken va litä finurlin, å frägät vänd dämm ädd önstja si fö nå umm dämm ädd vitå att odrän sulld få sumu sak, fast dubbält so mytji. Karrär funderät ländjä, sä let jändör:
”Jasso, då, dubbelt…åååå…ja, i so fall ädd i full vilja vurti blind upå jättdör oga då”.
Tjalle å drändjänn frå Väjnes add jänn bil ilag, jänn Audi Quattro. Jänn gångg va ä rea nidå Strandn. Då fo dämm däjt minn tre pöjkär i baksätä. Dämm vårt ståppadär i jänn poliskåntråll upå Malungsväjän.
”Ä e föbudi tä åk fäm fok ini jänn Quattro!” let polisn frå Mora. ”Quattro, ä e italiensk å ä betydär fyra, så dä så!”
”Nej dra då rakt!” let Tjalle.”Mak-a di så vir fåmm åk nidå sjå realisasjon! Sjänä jän i mäjnä paper vänd ä stor umm pasasjerärantal”.
”Eta kann du fräst minn nånn ana, i si full att ir eir fäm karrär dan ini!”
Tjalle byrd-å bi förargadn. ”Få i språk minn stjäfän dänn minn jätt tag!” let an.
”Ä gor då int nå ä”, säjd morapolisn. ”An e upptäjn minn fyr fok i jänn Fiat Uno!”
Ä kam je kelingg nida Flinta Bo minn jänn bil sånt djikk so an sulldä. Ä va je rykti kalaspinggla, o add nå pumps å fintjoslan å si. Årä va alldeläs väjt åv vätesuperåksid. O ställät si å idisslät upå je kvåda mäss Flinta Bo bestyrät under motoråjvän. Ä tog int mångg minuter förrän an röjtät si å let:
”Skit i förgasaren!”
O vändät upå kvådo å frägät: ”Hur ofta då?”
Ä såt nå bängsarvskarrär nidvi sjom å polymasät, mäss dämm låjtät si attär i jänn båt. Då kam ä jänn räjk kånsult å säjd-a dämm att dämm ädd bälla arbeta lite mer å tjän si mer pängg.
”Vänfö ä?” frägät karrär.
Jomänn, då ädd dämm kunna starta nå företag å anställa fok.
”Vänfö ä?!”
Då ädd dämm kunna tjän ändå mer pängg å bi miljonärär, dämm, o.
Jänn gångg til svärät karrär:
”Vänfö ä?”
An så a pängg, an djär ur an vill an, å umm mann e räjk släkså i, då kann mann tjöp si vänd såm-ällst. Mann kann tjöp si jänn båt å sitt nid vi sjom å ta ä lugnt då mann vill!
Karrär såg ländj upå kånsultn å sä såg dämm upå verodror, sä let dämm:
”Ja, männ, ä djärumm vir ju reda!”
Britt-Inger Nilsson