Mås-Einar add afft jänn knåjl upå tjinnbenä je länggär tid. Ätt sluss fikk ann lov tä fårå båtå sjokåjsä å ta undå knåjln. Ä va rasnd uroli å umständit ålltjopa, men dämm bestämmät att ann sulld a jänn em-samarit minn si å få ä gart. Å so vårt ä.
Einar träjvdäs int ilag minn doda sjokåjsluffti å dämda väjt väggär, män duktärn va bändin å ålltjop djikk rasnd bra. Då Einar vaknät käntäs int ann att si, ä stod jänn stakk. åv kallär i väjt rukk.är runt onum å glisät å säjd att operasjon va lykkadn, å sä djingg dämm dan frå. Einar såg ättär dämda karrär i väjt rukkär så svassät i veg i korridårim, å sä vändät ann si båta em-samaritn å Jet; ”Ukä djävla amatörär!”
Mås-Einar va boti Koopen släkså an brukät. Ann språkät minn ållum så va, å las tidningär. Um int ä va nå bilder kund ann leså uppnid, ann vant so nogadn Einar. Sä sulld ann tjöp si jänn kårvskot å je snusdos. Ann tömät yr dämm pengga ann add nidi pundjim fråmåni Birgit så såt i kasson. 0 reknät å reknät, men ä rakk int ä ann addä, så o fikk lov tä säj a onum;” Du Einar, ä felär två kronor a di.”
Einar tog int eta so allvarli, ann svärät bar;”Ä djär so a di o!” å sä tog ann kårven å snusä å knallät åv emat.
Ä va vitträn å Mås-Einar add rösta si duktit minn jänn stakk åv tubsukkor å fler par brakkor, å sä djikk ann båta Nordahls Putte så add jänn bensinmakk å ställät si ini budi å såg ur fok andlät å ur däm bar si a.
Einar va duktin tä ålld redå fok. Eta va ländj sä då int ä va so vanli tä åjt å go fö tä få frisk luft å kondisjon. Mäss Einar stod dan å såg utå väjjän kamm ä jänn el familj å djingg son fint släkså turister bruk go ata verodror i jänn bredd upå landsväjm. Dämm add täkkjakkor å alsdukär å ättor i fin färgär. Å int nug min ä, dämm add jänn rakk minn si o, ann djikk fösst å såg åjt rasnd märkvärdin. Då Einar add studera dämm litä, tykkt ann att ä va dags fö jänn kommentar. Ann rak upp döri å galät a däm;” Uka djävla jaktlag!” Sä täpät ann att döri.
Mitt mot Rysspär Maria dar bodd Monte Nisse. Ann add int ä so litt minn å lär si sakär åll gångga, men ann va rasnd snäll å tykkt um tä älså fok.
Jänn dag älld Ryssper Maria å skäkät mattor å då villd Niss vårå minn. Ann fikk lär si ur ä sulld go til, å nästa gångg o sulld skåkå mattor galät o a Niss att an sulld kumå båta jop on. Ann va litä mota!, men kam ätt sluss. Då ä va färdåt klägät ann å let: ”Åjäjåjäjåndå,ur kund i då va so dum så i lärät mi eta!”
Sara å kullo ännäs så va fyr år va åjt å djingg i skojim. Kullo flukkät upp nå frå nidå båkkam å stuppät ä ini munnän. Sara tog åv on ä å säjd att o fikk int djärå son!
”Vänd fö int ä då?” frägät kullo.
”Jamen åjäj åjäj!I a ju sagt a di fler gångg att du sant jätå släjkt så a ve nidå båkkam!!”
”Men vänfö?!”
”Barfö att ä kan va dritut, å ibland fiär ä bakterier o.” Då såg kullo upå mosäj minn stur ogor å beundrät on fö att o va son kunnån.
”Men ur kann du vitå ållt släjkt?!”
Sara ittät upp jätt svar uti rappä; ”Jo, si du släjkt måst mann kunna, anas fånt man bi mona, ä ingor i MODERPROVET.” Kullo vårt tyst å funderät i fler minuter, å sä sken o upp å let; ”Jamen nu begriper i! Um int mann klarär eta provä, då få man full bi fadä?!”
Jänn logdaskvälld sulld Ållpär Ivar, Beda Aina å Ingvar båtå ällså Milå Märta i Bråmåbudum. All tre dämda tykkt umm å sköj litä. Då dämm kam va Milå Märta ini fjosi, o säjda däm att däm sulld go in å ta åv si så sulld o kumå så fort o va färdån. Dämm skrattät å let att ä kund däm full, umm o tykkt so.
Då Milå Märta kam ini tjötji såt Ivar å Aina å Ingvar upå såffon å glisät. Dämm add gart släkså o säjd; gändji in å täj åv si klädi å såt dar å väntät, spritt nakugär!
Jan Andersson båti Bängsarvä a berätta eta:
Eta jän va nån gångg i byrjan åv sexitalä. I å Tjöla (Bock-Sten) å Sune (pöjtän Svante) addum veri i Mora minn Jan Thorell såm stjafför i jänn bil vir addum fändji lån åvJanas måster Ruth. Jan va någä år gamblär än våss å add nys fändji tjörkort.
Vir kamum ättbakär sent upå logdaskvälldn å då Jan svängät vistär ata Njuttbudi fingum vir sjå jänn rullstol mitt i väjm så vinglät att å fram utåminn jymnastiksalim.
Jan duvd svänggin upå parkerindji utåminn prästgardim å vir köjtätum yr biln fö tä sjå vänd ä va å färdä.
Uti rullstolim låg Fyhr Axel å älldå ramblät yr, å ättär stolim djikk Gut Andes å knim å skotå. Vir frägätum Andes ur ä va, ann tittätt upp upå våss å säjd: ”Eta jän gor ljotfint ä. I å Fyhr amm dela upå två sjuttifämmor å vir kännum ingäntingg!”
PS. Ä djikk bra fö bå Gut Andes å Fyr Axel isn gåndjän.
Mäss Evald å Sixten Håkansson va i säjnä krafts dågå, add dämm je målerfirm ilag. Jätt tag va däm ållt nidi Uppsala upå jätt arbet.
Jänn mårgån då däm stod å planerät arbetä Jet Sixten a Evald: ”Um jänn åv våss fa upå stikån å tar vindstjivor så kan i ta eta så e nidmin grundim!”
Fritiof Brodin va ungg, fötä int säj småpöjk då an kam åjt upå säj fösst kulvidåggingg. Ättersåm an va uvan vi arbetä så djikk ä ju litä pysjåt. Jätt tag add någä gamblär kamratär kem fobi å fräga Fritiof ur mångg klipp an add ädji? ”Jodå, bar i a äddji färdåt eta å två til, så a i äddji tre!” Svärät Fritiof.
Kelindji Bond Gunnar, Margaretha, add fändji merikkfrämmand. Att ä va ukunnåt fok ä syntäs upå nå vis minn jätt tag. Kalln va långg å stur minn skägg släkkså jänn vikingg å kelindji ädd full sittåjt släkså fok djärå mjäst um int ä ädd ve fö jänn ljotstur vagäl i jättdör oga- i Merikon e ju ålltingg störr, å nån släjk fåjl vagäl ä a då inggän sitt upå isu säjdo åv jordkloträ, ä såg åjt släkså o ädd aftjänn syklåp upå skållam!
Margaretha add ställa upp si minn jänn fluffån frisyr å ögklakka sko å sä fo däm runt ållumstass å knäppät kort å glisät å säjd ”AMAZING!”å ”O my God!” son släkså amerikanrär djärå. Jändästa så felät va att int dämm add sitt nån ölg, ä ädd ju ve alla tiders umm däm ädd fändji sjå jänn släjk jänn o. Så ä baråv upi Ölgbjerä utåni Leksand fö dar finns ä nästan jämt ölgär.
Trast fyry dämm add kemi änd upp upå Ölgbjerä byrd biln, jänn brandgol Cadett, å koka. Däm tanät å letät vatn ållumstass mäss dämda ög klakkär vårt stäkkär å stäkkär, men nej, ingumstass fanns ä nå vatn. Syklåpän å Vikindjän byrdå knallåv nittär bjerä mäss Margaretha stod å rutät nidi motorim. 0 addint kemjug dra a andbrymsn, å rätt som ä va byrd bilskrapä å rull attyvyr nittär båkkam! Margaretha frästät å kast si ini å brymsa, menn ä va fö sent, Cadettn fljog som je kanonkåjl nidyvyr Ölgbjerä. Merikkfrämmandä låg nidi däjtjä i böneställning å frägät sänn Gud umm däm kund få kumå livändäs yr eta då Cadettn kam dundränd min kelindji Bond Gunnar stjenänd ättär!
Ä tog ståpp ini skojim, då vant ä nå kvär åv nå ög klakkär älld nån fluffån frisyr. Nästa dag stod ä i tidnindjän att ä va jätt mysterium upå Ölgbjeri, flerär add sitt jänn skogstraktor så add fluji nittär båkkam, men dämm addint duvå finatt ann. Syklåpän å Vikindjän a ålldär kemi ättbakär jån nåmer.
