Ä finns mytji upå jänn krupp, bå inåni å utåni åjdn. Umm i ädd ve dukktär, ädd i ju skriva upå latin, männ nå släjkt e ä då innt värt tä djäv si inn upå. Ä få bi soldmål i ställä.
Upå billdim jän brevi a i sätt-å sold-ordä upå någä-jännd kruppsdelär. Dämda ordi (substantiv/tingord) kunn vårå litä knepågär tä annter. Män, ä finns jop! Ä finns je ordbok upå soldmål så jättär ”Färdär frå Soldn”, å da i e ä någä säjdor så jätt ”Grammatik” (byrjär-å upå säjdo 356). Unndär substantiv (sakär å tingg) a i fösötja föklar nå, så i tror e branug svårt fö dånn så innt e infödingg. Undjifär sonä:
Svänsko a 4 genus (kön): maskulinum (han), femininum (hon), reale (den) och neutrum (det). Soldmålä a bar 3 genus:(han) an, (hon) o, (det) ä. Svänskonas reale (den) finns innt i soldmåli.
Ur i fridn skum vir då fårå minn släjkä ord så e den upå svänska? Ur sku dämm annteras? Ja, menistjor å djor gor full bra, männ ållt ana då? I kan då innt begrip ur vir kunnum klar-åv släjkt. Ä e nug medfött. I a ä i mi. Kanstji ännd sä i byrd-å tugå ?
Vir provum litä! Sold-ordi finnas upå billdim så ärär-a isn skrivälsn.
| Jänn abugå (armbåge) | (Den är stel) An e sterd |
| Je aku (haka) | (Den är skäggig) O e skäggån |
| Jänn als (hals) | (Den är bar) An e snåd |
| Je annd (hand) | (Den darrar) O darrär |
| Jänn annd-lid (handled) | (Den är svullen) An e sullin |
| Jänn fot (fot) | (Den står stadigt) An stor stadut |
| Je knjokäl (ankel, fotknöl) | (Den är alldeles röd) O e ill-rod |
| Je kota (kota) | (Den sitter i ryggen) O sit i ryddjim |
| Jänn kvid (mage) | (Den är proppfull) An e fullstuppadn |
| Jänn läpp (läpp) | (Den är rödmålad) An e rodmåladn |
| Je midi (midja) | (Den är smal) O e smal |
| Je mjärrm (höft) | (Den liknar en hylla) O e såmä ill (säjd fasmor) |
| Jänn munn (mun) | (Den är alltid i gång) An gor åländåv |
| Jänn stråjp(ä) (strupe) | (Den känns trång) An kännäs trångg |
| Jänn skåll(ä) (skalle, huvud) | (Den får väl duga) An få full duvå |
| Je tann (tand) | (Den sitter lös) O sit los |
| Jänn timlingg (tumme) | (Den är stel) An e sterd |
| Jänn tjikk(ä) (spene/bröst) | (Den är svullen) An e sullin |
| Je tån (tå) | (Den är bruten) O e brutin |
| Jänn äl (häl) | (Den är slät och fin) An e slet å fin. |
Nu få ä full va slut minn gnåll å gnäll. Vir få´m djärå så gått vir kunnum. Å vårå räddär umm kruppär vorä!
Margit Andersson
