Så annorlunda du blivit
du min by från barndomens dar
av de intryck du barnet givit
bara minnesglimtar finns kvar.
Böljande åkrarnas gröda och vall
lövskogsängarna ljusa
fallit i glömska, dess saga är all
och minnena därav diffusa.
Ingen husfar sveper sin lie så bred
genom vitnande sommarråg
inga skylar huka i led efter led
dem förr man på åkrarna såg.
Inga skramlande trillor och bufförsfläd
dra iväg till fäbodens vall,
ingen binder i kärvar längre sin säd
och tomma stå lador och stall.
Över åkrar och slogar en tystare tid.
Lärkans drillar och småfåglars kör,
eller glada tillrop från grannar i id
ej mera som förr man hör.
Som barn varje vår man längtansfullt såg
mot examen och sommar så skön
då västöver drog månget bufförståg
ifrån byar på Sollerön.
Till vår blandning av fäbod och by drog de ut,
ja, byn levde upp över sommaren.
Gårdar fick liv som stått tomma förut,
och glada kamrater fick träffas igen.
Säkert fick mån som barn försaka
sådant som nu i övernog finns.
Måhända så är, när man blickar tillbaka,
att man bara de vackraste bilderna minns.
Gunnar Fältgård
