Kisti sit utå brun å väntär upå fiskbiln. Nu låt ä! Nu kum an o! Kisti röjtär si å si västyvir. Ä, inggän fiskbil. Ä e bar lårtjän i grann-gardim så a sätt jänn fråtålapp upå sykklän.
Katto kum runt knåjtn.
– Nu kum fiskbiln o, se Katto. Kisti ärär ingäntingg.
– Ur kan du tro ä? frägär Kisti. Ä e ju alldeles tyst.
– Nu kum fiskbiln, se Katto jätt tag til å slikkär si um munnän.
Då ärär Kisti fiskbiln.
– Ä va ju ä i säjd, se Katto. Kännd int du ur gått ä luftät ä?
