Karl Lärka (1892-1981) var en man med särskild begåvning. Han var både fotograf, folklivsforskare och kulturvårdare. Han var en av de främsta skildrarna av övre Dalarnas bondekultur. Genom sina bilder och berättelser försökte han fånga och förmedla livet i bygden.
Karl Lärka föddes i Gruddbo på Sollerön. Vid 27 års ålder gifte han sig med Svea Romson och flyttade till hennes föräldrahem i Östnor utanför Mora. I mitten av 1920-talet köpte Karl en tomt, mitt i det öppna odlingslandskapet på Sollerön. Här skulle han bygga en stuga där de kunde vara på somrarna. Stugan och en enkel ladugård byggdes upp. Härbret var ett arv från Karls morfar i Rullbodarna. Strax efter att byggnaderna stod klara upptäcktes det att alla dessa odlingsrösen som fanns runt omkring inte bara var uppkastad sten utan att en stor del av dem innehöll gravgömmor. Karl hade utan att veta om det byggt sin stuga mitt på gravfältet. Under resten av sitt liv kämpade Karl Lärka sedan för att skydda och bevara gravfältet.
På gården finns många fruktträd och bärbuskar av olika slag och i sluttningen nedanför växer även vildapel. Här finns också en unik och mycket artrik flora. Många av växterna hör inte hemma i dessa trakter, men har kanske förts hit genom herrarbeten, t ex av hemvändande trädgårdskullor. Tack vare den kalkrika marken och det varma, soliga läget har många växter överlevt. Många av växterna är fridlysta!
1984 bildades samfundet Karl Lärkas vänner, vilket har till syfte att vidmakthålla intresset och vidga förståelsen för Karl Lärkas livsgärning som hembygdsvårdare, folklivsupptecknare och fotograf. Varje sommar anordnar föreningen två berättarkvällar och en kulturdag med årsmöte i Sollerö Sockenhus.