Framför Dig ser Du det som en gång var Silvergruvan på Sollerön. Här fann man silverglänsande malm som ingav stora förhoppningar om en lönsam gruvbrytning.
Det var troligen mot slutet av 1700-talet, när Falu gruva var på tillbakagång, som denna gruva öppnades på Sollerön. Man öppnade också gruvhål på flera andra platser i Sollerö socken, bl a vid Flenberget.
Den glänsande malmen var dock inte silver utan blyglans och zinkblände. När malmen var bruten forslades den med hästforor till Siljan och vidare söderut med båt till bruken för anrikning. Gruvbrytningen pågick under flera perioder ända fram till första världskriget, men blev aldrig lönsam.
I början bröt man malm genom tillmakning. Det gick till så att stora brasor tändes och makades in mot berget. Berget blev då skört och sprucket vilket gjorde att det blev lättare att bearbeta med kil och hammare. Idag ser man resterna efter gruvbrytningen. Dagbrottet är en 36 m lång öppen ort. På det djupaste stället är det 6,3 m. I gruvan sipprar en liten källåder fram och i förkastningsbranten kan man också hitta skiffer med oljig struktur.
Att mineralerna finns just här beror på att berggrunden ställdes på högkant när en metiorit slog ner. Det hände för ca 360 miljoner år sedan och det var då det vi nu kallar Siljansringen bildades. Den ringformade försänkningen och denna förkastningsbrant gav skydd mot inlandsisarnas nötningar och det är tack vare dem som kalk, skiffer och andra mjuka bergarter har bevarats.