Intresset för sockenvapen och sockenfanor i Dalarna var stort under 1940-talet. Att så var fallet får tillskrivas dåvarande regementschefen vid Dalregementet överste Karl Hörnfeldt samt dåvarande landsantikvarien Svante Swärdström i Falun. Dessa ivrade mycket för att varje socken i Dalarna skulle skaffa ett sockenvapen och en sockenfana.
Den 13 augusti 1943 erhöll således dåvarande kommunalnämndens ordförande Anders Holmer en förfrågan från överste Hörnfeldt, om Sollerön var intresserad av ett sockenvapen. Sollerö kommunalnämnd ställde sig positiva till ett sockenvapen, och den 19 juni erhöll kommunalnämnden ett förslag till bestämmelser rörande sockenvapen och sockenfanor inom Kopparbergs län. Samtidigt erhölls också ett exemplar av Borlänge Tidning av den 27 maj samma år, där en redogörelse över sockenfanorna var infört. Men det skulle dröja ännu ett år innan Sollerö kommunalnämnd var mogna för ett beslut, och först i början av år 1946 fick undertecknad tillsammans med konstnär Sven Hinders i uppdrag att rita förslag till Sollerö sockenvapen. Vi gjorde tillsammans 15 olika förslag. På de flesta förslagen fanns solen, båten och Sollerö bomärke med. Bomärket har detta utseende.
Emellertid är riksheraldikerämbetet mycket noga med att vapnet blir heraldiskt riktigt i fråga om färg och utformning. Efter diverse brevväxlingar med överste Hörnfeldt och riksheraldikerämbetet gjordes omarbetningar av de olika förslagen tills det sockenvapen vi nu har tog form. Och den 13 juni 1947 godkändes det av konungen. Men det var inte nog med bara ett sockenvapen, Sollerön måste ha en fana, på vilken vapnet skulle fästas och som kunde bäras vid högtidliga tillfällen. Kommunalnämnden anslog utan dröjsmål pengar till en fana. Och efter fem års förberedelser och brevväxling med olika myndigheter kunde så fanan med sockenvapnet invigas. Det skedde på Svenska flaggans dag den 6 juni 1948 vid en högtidlighet i Sollerö kyrka. Samling skedde vid hembygdsgården, varifrån alla gick till kyrkan med fanan i spetsen, där så själva invigningsceremonin förrättades av landsantikvarie Svante Swärdström. Efter invigningen inbjöds alla kyrkobesökare till kaffe i ordenshuset.
Vad symboliserar då Sollerö sockenvapen? Som svar på den frågan skall jag redogöra för tanken bakom våra förslag. Att Sollerön skulle ha ett drakskepp var ju helt naturligt med tanke på de vikingar, som för mer än 1000 år sedan var bosatta på vår ö. Men vi fick inte ha ett segel på skeppet, enär Lidingö i sitt vapen redan hade ett skepp med segel. Och förmodligen lämnade våra vikingar sina stora drakskepp, som var försedda med segel, vid Dalälvens utlopp i havet och använde mindre båtar vid sina färder på Siljan av typ drakskepp men utan segel. I stället för segel på vapnet placerades solen, som ju är symbol för Solens ö. Om vi granskar solen närmare, så finner vi att strålarna utformats så, att de rätlinjiga strålarna dels bildar ett kors, som är kristendomens symbol, dels korsdetaljen i Sollerö bomärke. Det var enda sättet att få bomärket med på ett hörn. Man kan sammanfattningsvis säga om dessa symboler, att de ger uttryck för Solleröns historia från hedentid till nutid och i all framtid.
Att sockenvapnet också skulle pryda omslaget till den första av de krönikor, som vi hoppas skall komma varje år, var väl givet. Vad gäller titel Sool-Öen är det en gammal stavning av namnet Sollerön, som finns i en räkenskapsbok från S:t Laurentius kapell åren 1664-1777, där jag citerar första raden i 1665 års räkenskaper: ”Sool-Öens Capells räkenskaper åhr 1665.”
Sollerön har en vacker sockenfana, vars vapen minner om händelser och traditioner i öns historia, en sockenfana som vi bör hedra genom att använda den så ofta tillfälle därtill ges.
Evald Håkansson