Fedir Androshchuk har i sin omfångsrika bok Viking swords (700 sidor) skrivit om svärden från vikingagravarna på Sollerön så att vi kan jämföra dem med andra svärd från vikingatiden.
Vikingatiden varade ju länge, från slutet av 700-talet till början av 1000-talet och i våra trakter ännu längre. Under så lång tid ändrades utformningen av svärden och också de konstnärliga stilarna. Här under ser man en indelning av svärdstyperna.
Svärdet från Utanmyra tillhör gruppen V
I grupp V är knoppen 3 – 4 cm hög, tredelad och med en rundad övre kontur. Knopp och fäste är alltid dekorerad med metallinläggningar av silver eller brons, vanligtvis i ett stegmönster.
I Norge har man hittat 6 svärd av typen V och i Sverige 16. Sådana svärd har man också hittat i Danmark, Finland, Island, Irland, fd Preussen och Ryssland och de dateras till 900-talet.
På övre och undre fästet finns spår av silverinläggningar i smala vertikala räfflor, på knoppen spår av liknande dekoration. Inskription av VLFBERH+ syns på klingan.
Svärdet hittades 1921 i Utanmyra i en hög, 15 m i diameter. En undersökning utfördes av Olof Bannbers samma år och 1928 av Gustaf Hallström. Föremålen i brandgraven låg tätt tillsammans i centrum av högen.
Här ovan ser man svärd funna i Sverige där en del har de latinska bokstäverna ULFBERHT. Dessa svärd har klingor av hög kvalitet och är troligen tillverkade i vapensmedjor i det tyska kejsardömet. Dessa smeder hade lärt sig av de romerska smederna på andra sidan Rhen att tillverka damaskenersvärd då man lade hårt och mjukt järn i många lager ovanpå varandra och hamrade och vred så klingan blev smidig och inte bröts av om den stötte på något hårt.
En del svärd är som synes imitationer av smeder som inte kunde det latinska alfabetet och kanske inte heller visste hur man framställde damaskenersvärd. Svärdet från Utanmyra är däremot ett äkta ULFBERHT-svärd med en klinga av hög kvalitet.
Övriga fynd från Utanmyra
Svärden från Bengtsarvet tillhör båda grupp Z
Bengtsarvet 1 tillhör typ Z1.Denna typ har ett uppåtböjt övre fäste och ett nedåtböjt undre fäste. Knappen är tredelad ofta med en vriden silversnodd mellan knapp och övre fäste. Sidodelarna av knappen har ofta djurhuvuden som ibland dekoreras med ”ögonbryn” av koppar. (Professor emeritus Ingmar Jansson vid Stockholms universitet kallar dem örontofsar.) Ofta har knopp och fästen silveringraveringar. 12 svärd av den här varianten har hittats i Sverige, 11 i Storbritannien, 8 i Norge, 4 i Finland, 7 i Estland, 5 i fd Preussen, 5 i Ryssland, 3 i Polen, 2 i Frankrike, 1 i Rumänien, 1 i f.d. Jugoslavien och 1 i Danmark. Svärd av typ Z kan dateras till tiden cirka 975-1050.
Under denna tid, sen vikingatid, skedde stora förändringar i Norden. Birka ersattes av Sigtuna som den viktigaste staden i centrala Sverige. Inflödet av silvermynt från den islamiska världen ersattes av mynt från Tyskland och England vilket tyder på förändringar i handelsvägarna. Vikingarnas attacker mot England intensifierades på 980-talet efter en period av relativ fred. Danska och norska kungar deltog i dessa attacker och under första hälften av 1000-talet styrdes England av en dansk kung under ungefär 25 år. De kommersiella, militära och politiska aktiviteterna ledde bland annat till att man införde kristendomen som officiell religion. Detta skedde också i Island, Polen och Ryssland och därmed upphörde seden att lägga gåvor i gravarna.
Knappen har formen av två fåglar med krökta näbbar och ”ögonbryn” av mässing. Kanske föreställer de Odens två korpar. Snodd av silvertråd finns mellan knapp och övre fäste och runt tången. Röntgen visar att knappen har fästs vid hjaltet med en ögla. Knapp och fästen är dekorerade med silverinläggningar av parallella linjer och spiraler som fyllts med ”pärlor” av silver. Lägre sida av övre hjalt och övre sida av nedre hjaltet har dekorerats med silverinristning i rutmönster. Brandgraven är 12,5 m i diameter och grävdes i efterhand ut av Gustaf Hallström 1928. De flesta föremålen hittades när man tog sten innan Hallström anlände. De sades ligga i en hög med svärdet ovanpå andra föremål. De flesta föremålen låg kringströdda i jorden och graven hade troligen plundrats.
Svärdet har knapp och fäste i Mammenstil. Namnet kommer från en rikt dekorerad yxa i en gravhög i det danska Mammen på Jylland. På ena sidan avbildas en fågel med huvudet bakåtvänt, en stor höftspiral, växtlika stjärtfjädrar och en mask. Vikingarna ville inte framställa djur realistiskt och det kan vara svårt att urskilja fågeln. På andra sidan av yxan avbildas en tvåstammig växt, kanske världsträdet Yggdrasil. Alla ornament är fyllda med silverpärlor. Typiskt för Mammenstilen är fågeln, den tvåstammiga växten, masken, den stora spiralen och silverpärlorna.
Oseberg, Borre, Jelling, Mammen, Hiddensee, Ringerike och Urnes.
Övriga fynd från Bengtsarvet grav 1
Svärd av typ Z3
Dessa svärd har en knapp med fem flikar, ett rakt övre fäste och ett nedåtböjt undre fäste. Bara två sådana svärd har påträffats, ett på Sollerön och ett i Italien.
Knapp och båda fästena har spår av silver i tunna linjer för inläggning. Spår av inskriptioner och tecken på klingan. Svärdet hittades i en hög med en diameter på 13,5m och grävdes ut av Gustaf Hallström 1928. Ett stort antal föremål låg i en hög mitt i graven med sköldbuckla, spjuthuvud, svärd och yxa högst upp.
Övriga fynd från Bengtsarvet grav 2
Astrid Gustafsson
Källor
- Fedir Androshchuk: Viking Swords, Swords and social aspects of weaponry in viking age societies
- Mejl från professor emeritus Ingmar Jansson
- Inga Serning: Dalarnas järnålder
- Steinsland: Människor och makter i vikingarnas värld
